Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollhättan-kanalvägen genom sjöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLLHÄTTAN––KANALVÄGEN GENOM SJÖARNA. I 27
Nere i kojerna är tryckande kvaft, fast luckorna stå vidöppna.
Man sofver halfvaken, kastar sig oroligt af och an––––––.
Lyssna! — månne vi äro tillbaka i Trollhättan? Hörs ej
dånet af katarakten, bruset af fallens vattenmassor?––––––
Eller drömmer jag? Nu är det tyst.––––––-Ett flämtande
sken, ett bedöfvande brak. Nej, det är ej fallen. Askan går.
Regnet strömmar ned som en kompakt, brusande massa, mot
hvars silfvergrå grund blixtarna skära gula sicksackstrimmor.
Klockan är fyra på morgonen, och båten ligger förtöjd vid
kajen i Lidköpings hamn. Det är full dager trots åskmolnen
och den tidiga morgontimmen, och genom regnet skymta
hvitrappade och grå stenhus, rödstrukna gäflar och
lummiga trädkronor. — — — Det svalkar skönt genom
hyttens ventilfönster. Båten gungar lätt på vattnet. Bruset
verkar söfvande — — — det mullrar fortfarande — — —
fallen––––— ryta aflägset —––––fjärran––––—.
Morgonluften är frisk och sval. Lidköpings hamn och
fyrtorn ligga bakom oss. Småflickorna på skolresa, som
kommo ombord i skymningen innan ångaren lämnade
Vänersborg, ha redan slutat sin toalett och sitta nu samlade i
grupper på akterdäcket, skola i land vid Hällekis, den lilla
hamnen under bokars och björkars skugga vid foten af
Kinnekulle. Himlen klarnar i väster. Om styrbord reser sig
Kinnekulles skogbeväxta bergklint, bred, mäktig, förtonande. Kring
toppen sväfva åskmoln, af och till ljungar en blixt med ett matt,
blekgult sken, och nu störtar regnet ånyo ner, står som strålar
af kristall mot sjöns fräsande yta. Stränga herrar regera
sällan länge. Mullrandet dör så småningom bort, regnet har
upphört lika plötsligt som det kom, rymden blånar, och om
en stund sticker solen fram bakom molnresterna, dansar i
glitter öfver Vänerns böljor.
Småflickorna ha landsatts vid Hällekis. Landgången drages
in igen, men kaptenen dröjer. Flickorna ha ställt upp sig i
halfkrets på stenkajen, stå tysta och allvarliga, och nu tonar,
buren af unga, friska röster, den härliga psalmen: »Vår Gud
är oss en väldig borg» klart och rent i den solljusa morgonen.
Fradgan yr kring den skarpa stafven, böljorna leka öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
