Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollhättan-kanalvägen genom sjöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLLHÄTTAN––KANALVÄGEN GENOM SJÖARNA. I 35
punkterna, in i slussen under det ogenomträngliga löfverket
af parkens hundraåriga träd. Kanalen kröker med höga bankar
likt en vallgraf. Luften är tung, mättad af doften från
nattvioler och syrener. Musiken långt borta blåser tapto.
En bred ljusflod från strålkastaren flödar öfver
minnesstenen och grafven på norra banken. Heder åt honom,
mannen med den vidtfamnande blicken, Baltzar von Platen,
skaparen af denna trafikled, som genom Sveriges härligaste
bygder sätter Östersjön i förbindelse med Nordsjön.
Strålkastaren slocknar. Skymningen härskar åter enväldigt.
Liksom trefvande sig fram glider ångaren vidare. Mot mörkret
under högra banken ett stycke framför oss glimma ljus,
kommer ljudet af glada, ungdomsfriska röster. Mellan träden
ligger en liten villa. Glasverandan är ett enda strålande
ljushaf, festligt dekorerad. En skara ungdom har samlat sig nere
vid kanalbrädden för att se turistångaren glida förbi i natten.
Studentmössor och hvita flickgestalter teckna sig mot trädens
bakgrund. Ångaren närmar sig ljuskretsen, de hvita
mössorna flyga plötsligt af, det blir stilla, och så ljuder öfver
vattnet »Vårt land, vårt land». Sista tonen förklingar, ångaren
är nu alldeles inpå sångarna. Ett »Tack skall ni ha, gossar
och flickor!» från den gamle kaptenen besvaras af ungdomen
med ett »Lefve kapten Höglund!» och ett trefaldigt hurra.
Mörkret sluter sig ånyo kring ångaren, men bakom oss
stämma de klara, ungdomliga rösterna upp »Du gamla, du
fria». Tonerna flyta ut i nattens stillhet, stiga och sjunka i
renaste samklang för att småningom dö bort i ett smekande,
mjukt pianissimo.
Kanalen vidgar sig förbi slätten, där ljuset sveper öfver
sofvande vidder, dämpadt hvitt, overkligt som i ett
drömland, flödar öfver fabrikskomplexets grå massa, öfver varfvets
och gjuteriets mångarmade ångkranar och järnstöttor, öfver
skeppsdockor, kajer och transmissionsledningens linor och
hjul, hvars alla konturer i det egendomliga ljuset flyta ihop
till ett böljande haf af mjuka linjer och obestämbara former.
Det ringer i maskintelegrafen. Propellern stannar. Midt
i kanalens ljusstrimma resa sig konturerna af slussens portar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
