Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollhättan-kanalvägen genom sjöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I/j-O
ADOLF LUNDH.
ända synes en aflägsen skymt af Söderköpings kyrktorn och
små hus.
Det myckna stillasittandet och de många på hvarandra
följande ständigt växlande intrycken ha verkat i viss mån
tröttande, och som båten för att passera slussarna och hinna
fram till Söderköping behöfver omkring två timmars tid,
besluter sig en del af ressällskapet att lämna ångaren åt sitt
öde och promenera ända fram till staden. Stigen bär nedåt;
en timme efter det vi lämnat ångaren anlända vi varma och
törstiga till den lilla staden vid foten af klippan.
Klockan är ett. Vi äro åter ombord. Ångaren styr ut
ur slussen under klippan, passerar förbi små hus och trånga
krokiga gator belagda med kullersten. Solen gassar, dess
strålar falla nästan lodräta. Norra stranden är fortfarande
brant och skogbeväxt. At söder däremot sträcka sig
vattensjuka ängsmarker, genom hvilka Storån drager ett långt,
speglande band, som följer kanalen hela den återstående vägen.
Vi närma oss sista slussen vid Mem och se redan på
afstånd glittret af Slätbaken. Vinden kommer utifrån Östersjön
med doft af tång och saltvatten, pressar inåt land. Slussen
öppnas, ångaren skjuter fart liksom frigjord från tvånget
mellan kanalbankarna, lämnar bakom sig det grumliga
vattnet, som slussen släppt ut, och klyfver de klargröna, salta
böljorna på väg ut mot Östersjön.
Stegeborg passeras. Kursen sättes först rakt österut, ändras
så till nordost in mellan kobbar och skär förbi Arkö fyrptats
ut mot fjärden och yttre vägen. Brisen svalkar, växer, sjunger
i öarnas furutoppar. Böljorna slå upp mot skär och nakna
klippor, gå mörka och toppiga öfver de öppna fjärdarna.
Det är fart i leken. Solen lyser och det ljuder som musik
i luften när vinden susar och böljorna rassla öfver skären.
Timme efter timme går så färden genom skärgården. Vi
närma oss hafsbandet. Sjön växer ännu mer, skyarna draga
öfver himlen i långa, mörka tåg, kobbarna ligga spridda.
Så åter in bland öarna förbi Oxelösund med röda stugor på
udden vid det trånga sundet. Solen kryper fram mellan
molnbankarna, lyser öfver segelledens röda, hvita och svarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
