Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två herresäten i Värend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ HERRESÄTEN I VÄREND. 143
drande maktspråk mot dess gråstenssidor, och mera än en
gång ha de i förbund med sveket bragt dess sekelgamla
murar att vackla och, medan den röda hanen flaxade öfver
kroppåsen, störta samman öfver människor och hopade skatter.
Femtonde seklet såg fiendehand bränna den gamle
gengångaren, och det krigsfyllda sextonde fick bevittna, huru än
landets ovänner, än upprorsmakares skaror lägrade sig
nedanför de uppdragna vindbryggorna för att med hunger eller
våld betvinga den trotsige. Och ovännerna gingo öfver
vallarna och de bröto ned stenjätten, men den reste sig åter
ur gruset, och under ännu ett århundrade blickade branta
koppartak och hotfulla klättertorn öfver sjö och skog.
Men sedan fick den gamle tänka på förgängelsen. At
väder och vind lämnade man honom, åt himlens och
molnens barmhärtighet, åt
korparna och deras ungar. Ett
nytt Bergkvara timrade man
upp vid sidan af det gamla,
och snart var
värendsdrot-tarnas stolta fäste en ruin
blott, där kajor och kråkor
flaxade mellan gamla
skottgluggar, snattrade om sitt
och smidde sagor om
vådarnas forna dater.
Teleborg, tjugonde seklets
eleganta renässansbarn, som
från sin klippudde i sjön
Trummen blickar ut öfver
den moderna tidens oro och
id och den lilla staden Växjö,
har ännu ej lämnat så många
vintrar bakom sig, att dess
vackra kvaderstenar hunnit
kläda sig i den patina, som
skänker ålderns respekt.
Det var en vacker som- teleborg från öster. Förf. fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
