Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ficherströms resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2l8 H. FRÖDING.
Sakta skilde sig jakten från kajen, och långsamt undsluppo
passagerarne lukten och åsynen af de stinkande reservoarer och
vidlyftiga staplar af orenlighet, som årligen förökade sig och
tillväxte vid hela strandvägen från Kornhamn. Polisen, hvars
inrättning den 17 februari 1776 upplifvats, hade ännu icke
hunnit hit sträcka sin omsorg. Men denna myndighet var
tilltagsen, driftig och allvarsam; dess lyckliga bemödande att befria
gator och torg från hinder och skräp, från osnygghet och
vattenflöden måste erkännas. Dess goda anstalter för allmän säkerhet
och ordning lofvade staden också icke allenast i nämnda afseende
en önskad ändring utan ingåfvo äfven förhoppning, att
strandgator efter hand skulle inrättas, hamnar uppmuddras, kanaler
upprensas, de usla träbroarna förvandlas till stenbroar, med ett
ord, att ingenting skulle underlåtas, som kunde lända staden till
bekvämlighet och prydnad.
Kommen förbi Riddarholmen utgjuter sig Fischerström i en
beskrifning af det vackra perspektiv, som öppnade sig för honom.
Hans blick omfattar grupper af stenhus ifrån kammen af södra
bergen ned till sjön, jakter — de med landtmannavaror lastade
vid Kornhamn och Munkbron, de med bergsprodukter på andra
sidan (södra mälarstranden) den stolta bron öfver Södre ström,
där folket trängde sig fram och åter, de stora skeppsmasterna, som
höjde sig däröfver, rangerade ofvan och nedan slussarna, det gamla,
med tvenne torn prydda kungshuset (nu bebodt af Svea hofrätt
och Statskontoret) samt, allra minst till förglömmandes, den
kopparbeklädda Riddarholmskyrkan med sina spiror. Några
ögonblick därefter passerades det runda tornet, som med orätt
ansågs för det äldsta hus i residenset — man glömde nämligen
Storkyrkan — och här först, ungefär midtemot Kungsholmsbron,
kunde man på en gång öfverse allt det stora och vackra, som
Stockholm innehöll. Såsom prof härpå uppräknas nu alla stadens
kyrkor, observatoriet, det kungliga slottet, Riddarhuset med
dess dygder på taket och rådhuset med dess »besynnerliga» flyglar.
Anblicken af Strömsborg föranleder F. till några anmärkningar
om anstalter för kalla bad, hvilka anmärkningar — i brist på
andra upplysningar i ämnet från denna tid — ej äro utan intresse.
Här vid Strömsborg, berättar han, hade år 1771 ett allmänt badhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
