Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarvandring i min hembygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 HELGE KJELLIN.
frihet — nu lockade våren, nu måste jag lyssna och följa.
Mitt hjärta skref:
VANDRINGSLÄNGTAN.
Se, glimmande glitter på bölja
och solsken och blommor och vår!
Nej — nu är jag tvungen att följa
i kärlekens trolska spår.
Att sitta och tänka mig dyster
och grubbla mig sorgsen och trött
ej längre mig passar och lyster,
ty nu har jag våren mött.
Nu lyser det månsken om natten
och fyller med längtan min håg,
nu sväfva små älfvor på vatten,
nu gungar det nymf på våg.
Och doften från backar och ängar
ger sjungande glädje i bröst —
det spelar på darrande strängar,
det lockar med varvek röst.
Nu längtar jag ut för att vandra
all världenes riken omkring,
att prisa, när människor klandra
och sucka för ingenting.
Se, glimmande glitter på bölja
och solsken och blommor och vår!
Ja, nu är jag tvungen att följa
i kärlekens trolska spår.
Må mänskorna hånle och klandra
och nämna mig dåre och tok. —
Nu lämnar jag allt för att vandra
och komma igen — som klok.
Så var då beslutet fattadt. Två goda kamrater — glada
studenter och därtill värmlandsgossar ull födsel och sinne —
förledde jag lätt, och så hände det sig en morgon vid
midsommartiden anno 08, att vi — Abbe och Kille och Brum —
tre viljor högt, men eniga ändå, alla matsäcks försedda,
rygg-säckslastade och med hvar och en omkr. femtio kronor på
fickan startade från »Centralen» i Stockholm för att tågledes
komma till Kil och därifrån börja vår vandring i Värmland.
Vid middagstiden voro vi framme i Kil, ekiperade oss med
»röketug» och hvad öfrigt fattades och vandrade iväg till
Apertins herrgård, där den första natten skulle sofvas bort.
Vi ströfvade omkring i den gamla byggnaden, delvis från
1600-talet och numera ganska förfallen men med många
bevarade minnen från sin härlighets dagar. Där fanns att
beskåda en ståtlig »riddarsal» med vackra stofttapeter på
väggarna och gamla svartnade porträtt och framförallt en
ypperlig målning i taket, föreställande solgudens färd öfver
himlahvalfvet. Vi drömde oss tillbaka till den snåla och elaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
