Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarvandring i min hembygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARVANDRING I MIN HEMBYGD.
257
sundet och voro så åter på västsidan. Kil var det lockande
målet — kvällsmålet, hm. Det är onödigt säga, att Abbe
och jag sofvo öfver all frukost — dagen förut hade varit
strapatsrik. Karlstad låg ju också så nära. Mot middagen
bar det iväg. På Apertin rastades. Klarälfvens pallisaderade
stränder kommo rätt snart inom synhåll. Bred och lugn och
allvarstadig flöt älfven fram med gungande flottar af timmer.
På aftonen drucko vi kaffe och hörde musik på stadshotellet
i Karlstad — och tänkte på myrarna. Lifvet är växlande
nog, om man vill.
Karlstad vardt skilsmässopunkt mellan Abbe och mig —
han stannade kvar för att vänta på bref. Jag tog mitt
gepäck och gaf mig på ensamhetsluff till Kristinehamn. Där
skulle vi mötas igen följande afton — kanhända. Brefvet
var ödesbestämmande. Alltså framtiden oviss. — Jag kom
till en korsväg. På vägvisarstolpen stod skrifvet:
Väg till Filipstad. — Väg till Kristinehamn. Jag valde
den förra utan betänkande. Anledning? frågar du. — Hm,
jo en flicka.
Vädret var härligt, vägen desslikes, jag trallade visor och
roade mig med att läsa upp vers. I Alstern —
Frödingssjön — badade jag i en vassvik, vandrade vägen fram efter
Gapern och nattade öfver i Molkom. Från Molkom dagen
därefter till Lindfors och sedan i brännande solgass på
två-milaväg öfver nästan uteslutande kalhuggen skogsmark. En
fruktansvärd syn — stubbe vid stubbe och risfall och några
små kojor. Och kanske ett eller annat fröspridningsträd.
En illustration till bolagsväldenas framfart — en talande bild
af skogsvandalernas eriksgata i landet, ett gapande, svarläkligt
sår i naturen.
På aftonen nådde jag ändtligen målet för sommarens
vandring — den lilla förtjusande staden vid Daglösen —
Filipstad. Där stannade jag öfver natten och följande dag och
ännu en natt. Men sen — den 2 7:de juli på morgonen —
när jag just var på väg till stationen i afsikt att resa till
Stockholm, hörde jag springande fötter bakom min rygg.
Jag vände mig om -— det var Abbé. Förvåningen stor, men
iy Svenska Turistföreningens Årsskrift\ igm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
