Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Älfkarleö och Furuvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
HUGO SAMZELIUS.
yppiga naturen med hult och dungar, skogar och ängar, sund
och vikar. Laxön, Svea ingenjörbataljons öfningsplats, ligger
snedt emot ute i älffåran, och det vimlar på strand af unga
män i blårandig lägerdräkt — naturligtvis äfven dessa en
dragningskraft, åtminstone för allmogebefolkningen eller
allmogens döttrar.
Sedan man genomvandrat den vackra, storskogiga
järnvägsparken med allt hvad därtill hör, njutit af de doftande,
örtrika och af vattenflöden genomsilade löfhulten, beundrat de
leende strandmotiven samt förfriskat sig i de stora
serveringshallarna, uppförda enligt ritning af arkitekten Sigge Cronstedt,
är man redo att bege sig vidare för att skåda vattenfallen.
Just som man viker ut till landsvägen, träffar man då det
idylliska Fiskartorpet, det lilla rödstrukna torpet Fisket,
häg-nadt af en jättestor ask och ståtande dels med en mängd
gamla knotiga fruktträd, dels med en verklig humlegård —
icke en vanlig humleberså eller klunga och tät dunge af humle
utan en hel åker planterad med humlestånd på längre
mellanrum från hvarandra. Torpet är så innerligen vackert och
»målarbra», att redan åsynen däraf ger lön för besöket och
väcker önskan att äga det lilla förtjusande stället till sommarbo.
Men det är icke nog härmed, ty strax intill ligga
Älfkarleby fallen, hela nejdens berömmelse. Efter att ha gått
eller kört omkring två kilometer nedåt älfven, är man framme.
Fallets kontur är denna, att Dalälfven på ett ställe, där två
öar (Fiakön och Laxön) resa sig i älfven, häller ner sin
vattenmassa utför ett 17 meter högt fall i tre, inalles 78 meter
breda fallarmar, från öster till väster räknadt Storfallet,
Mellanfallet och Kungsådran. Storfallet, hvars makt är något
dämpad genom strömbyggnader, är det väldigaste fallet. Vid
stötsidan åt öster ligger den gamla kronosågen, som numera
o
delvis inrättats till kvarn. At väster möter sedan en holme
Fiakön, beväxt med tallskog, bergig och högkullig. Denna
del af fallet äger släkttycke med Harsprånget, där vattenflödet
på liknande sätt delas, oafsedt att »lilla fallet» vid Harsprånget
numera blifvit fördämdt genom kistbyggnader för
flottningsändamål — möjligen äfven med Trollhättan, men detta Älf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
