Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Älfkarleö och Furuvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄLFKARLEÖ OCH FURUVIK.
273
omfattar ett bredt näs med talrika uddar eller på norrländskt
mål s. k. skatar, hvarjämte ön Furuskär sammanbundits med
den öfriga anläggningen genom en gångbro. Terrängen är i
de centralare delarna beväxt med blandad barr- och löfskog
— där finnes godt om björkar och på sina håll hela snår af
unga lindar — närmast strand mariga granar och vindvridna
furor, sund och vikar och laguner, af vågsvallet glättade
klippor, rullstensblock och t. o. m. jättegrytor. Naturen är
mycket omväxlande, och den inbjuder själfmant till ett längre
besök, i hvilket hänseende man har tillgång till ett godt och
billigt, strax nere vid stationen och utanför området befintligt
pensionat. På hvardagarna äro de besökande i parken icke
många, men på söndagarna går nog antalet upp till omkring
6,000 personer, och hela antalet besökande därstädes når med
säkerhet hundratusentalet årligen. Anläggningen påbörjades
1898 och invigdes den 17 augusti 1900.
Göra vi som den förträfflige direktör Fick, hvars
hjärtevänliga och älskliga väsen man säkert med tacksamhet minnes
i den stora arbetarstadens och det vidtomfattande
arbetar-distriktets tusen hem, taga vi barnen till utgångspunkt för
våra iakttagelser och söka utröna, huru småttingarna kunna
roa sig här ute. Främst på programmet står måhända då en
riklig uppsättning af gungor, gungbräden och gunghästar,
tillfällen att spela krocket och kasta krans, åka i gigg efter hästen
»Dockan» eller i små trefliga ekipage efter ponny, åsna eller
bockar, vintertiden i släde eller på stötting. Barnen köra
själfva de snälla djuren, men med hästen få de nog hjälp af
en äldre person. Ett stort nöje lär väl också vara att se
»Mor Trogen» sköta om alla husdjuren: kon och getterna,
fåren och åsnan. Eller att följa med och se, när de vilda
djuren matas och betrakta alla lustiga lekar och upptåg dessa
ha för sig: tranorna med sin löjliga dans, svanornas toalett
med nästan sjåpigt förnäma krökar af halsen, sälens glupska
grin efter strömming och snabba kast för att fånga den »i
flykten». Här finnas lekfulla apor, synnerligen populära bland
både unga och gamla, granna påfåglar, guld- och silfverfasaner,
papegojor, pärlhöns och dufvor. I öppna, mycket rymliga
l8 Svenska Turistföreningens Årsskrift, T q ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
