Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Älfkarleö och Furuvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27S
HUGO SAMZELIUS.
hallen är hög och ljus, och äfven här utföres musik, ända till
klockan 4, då spelmännen flytta öfver till lekhallen, där dans
och lekar vidtaga med glädje högt i taket ända till senan kväll,
fortfarande med fullkomligt bibehållen god ton — saknas bara
brännvin, uppför sig den norrländske arbetaren eller allmogesonen
i regel vida värdigare och manligare än fallet är nedåt landet.
En solig söndagsförmiddag på högsommaren kommer det
präktiga Furuvik riktigt till sin rätt. Då vimlar det af besökande
öfverallt inom området, då ljuder glam och skämt på alla
stigar, då är det verklig »folksöndag», svensk folksöndag med
lössläppt glädje1 och vemodiga grubblerier i behaglig förening.
Här ute vid friska, fria hafsstranden få bådadera lika näring.
Man tycker sig släcka törsten i någon af brunnarna med
porlande källvatten — men de äro icke »urkällor», aldrig kan
man dämpa det äfventyrslynne och det vemod, hvaraf vi
svenskar äro sammansatta. Barnen hänga med bara fötter
och ben ut i sjön, hvars svallvågor väcka förtjust förfäran —
men det är inte bara efterlåtenhet, det är trots som besjälar
de unga, en önskan att kunna gå på vatten och nå öster om
solen och väster om månen.
När det kvällas och skymningen börjar falla öfver park och
plantering, öfver sunden och »skärarna» och nejden all,
vandrar man genom löfskogen ut till Furuskär för att säga ett sista
farväl åt de knotiga furorna, stranden med de af dyningen
sköljda stenblocken och den dunkla hafsvidden. Solens sista
reflex försvinner, hafvet tystnar, endast svallsjön sorlar. Så
bär det tillbaka mot staden. Båthamnen löser förtöjda
seglare att sakta glida för kvällsbrisen, båtbryggan släpper loss
roddbåtarna att söka sig hem vid plaskande årslag, och från det
stora velocipedstallet yr hela horden ut af rullande gummihjul.
Tågen gå tillbaka till staden för att arbetet, det på en gång
tunga och välsignade arbetet, morgonen därpå må kunna börja i
normal och laga tid. »Tillbaka till arbetet!» är nu allmän lösen.
Innan man kommer in till Gäfle, passerar man de s. k.
koloniträdgårdarna. Liknande anläggningar finnas bl. a.
utanför Stockholm, och öfverallt där dylika inrättats, omfattas de
med lifligaste intresse af sina vederbörande. Gäfle stad har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
