Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kusthistoria från Ångermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KUSTHISTORIA FRÅN ÅNGERMANLAND. 287
han traskade ut i hafvet med sälskinnspjäxorna på och
ylleschalarna om halsen och skinnmössan på hufvut. Men
bälgvantarna lågo kvar uppe på stenen bredvid lodbössan.
Lurfvig som ett får simmade Fredrik Åström i det
brännande kalla vattnet, och ögonen stodo på skaft, underläppen
rörde vid nästippen, och den odödliga själen satt hopkrupen
i struphufvut — ty rolig var färden ingalunda*.
Så fick han då fatt i båtstäfven, högg fånglinan, tog den
mellan tänderna, och därpå bar det i land igen. Sannerligen,
båten såg lite förlägen ut, men alla bergen rundt fjärden
glödde rödt af ifver, och solen föll handlöst ner i väster som
ett stekt äpple i askmörjan.
Men sen Fredrik Åström väl kommit i land, vände han
sig, spottade betänksamt, sparkade till båten och sade lågt:
Din djafvel!
Därefter langade han ombord lodbössan och bälgvantarna
och for efter sälen. Den låg alltjämt och smågungade.
Fredrik Åström halade ombord den tunga kroppen, och nu var
skymningen redan märkbar.
Kölden hade tilltagit, luften blånade, imman sväfvade på
vattnet, och kläderna immade också, de fröso till och
knastrade, och gubben började skallra tänder.
Bannade kyligt! mumlade han till sig själf och rodde
fort.
När han uppnått stranden midtemot, orkade han inte ro
längre, han drog upp båten och band fånglinan i en stam,
och sälkroppen, som nu var styf och hård, den fick ligga i
båten med lodbössan.
Men själf började han springa genom skogen, som skymde
så starkt, att ett par stjärnor redan syntes.
Han sprang, och det knastrade i isskorpan, som täckte
honom. Han sprang och sprang och flåsade. Isen smalt
redan, och det fuktiga tyget skafde och sved. Och innan
han kom hem, var det kolmörkt.
Men snart hade han eld i spisen och brännvin och kaffe
framme, och han låg inkrupen i sina fallar och söp sig så
full, att han sjöng och hojtade, medan stockarna i spisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
