Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vecka i Jämtlands fjälltrakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 16 km. långa vägen till Gleen, däraf c:a 3 km. till
Högläkardalen passeras sjöledes, är ljuflig och lätt att vandra.
Den bjuder också på utsikter öfver Anaris-, Hottö- och
Vällistafjällen samt fjällen i V. och SV., för hvilka
resehandboken nöjer sig med den gemensamma benämningen
»gränsfjäll mot Norge». Särskildt anslående är utsikten öfver alla
de glittrande vattnen, hvaraf låglandet mellan Anarisfjällen
och Oviksfjällen, där vi nu vandra, är genomdraget.
Honnör också för gamla, hederliga »Skutan», som särskildt från
Gleen tedde sig ståtlig så som den låg och därtill belyst
af en augustinatts rikt flödande månljus. Vid Gleen har man
inga bekymmer för val af bostad. Det finns nämligen blott
en, den för turister afsedda, högst förträffliga lappkåta, som
lappmannen Nils Nilsson uppfört här. För denna åtgärd
till turistlifvets fromma är Nils värd allt erkännande och det
synes mig, som borde han härför kunna påräkna något
bidrag från Föreningens kassa. För öfrigt må här sägas, att
Nils Nilsson är en verklig fjällmanstyp, som det gör godt
att minnas. Vänligare man möter man sällan, sällan ock
någon gladare än denne fjällets frie son om 54 vårar.
Om lappkåtan, som i likhet med Nils’ egen sommarkåta
har ett härligt läge på höjden söder om Gleensjön, vill jag
endast tillägga, att den väl rymmer sex till åtta personer
och har goda fällar.
Vägen öfver Stora Löfdalen till Tåssåsen är några
kilometer längre än raka vägen från Gleen, men kroken är väl
värd att göras. Den går rakt i V. med Gråsjöfjallens öde
stenmarker till vänster, medan man framför sig och till höger
har Anariskomplexet och fjällvidderna mellan detta och
Oviksfjällen. Färden är långt mer omväxlande än om man går
direkt på Tåssåsen. Nils hade, efter hvad vi snart erforo,
sitt lilla särskilda skäl att varmt rekommendera krokvägen.
Hos lappen Jakob Olsson i Stora Löfdalen hade han
nämligen sin son i tjänst. Men härtill kom, att han för oss
ställde i utsikt att få se den betydliga renhjord, som för
tillfället var sammandragen vid lapplägret därstädes och som vid
12-tiden på dagen skulle släppas ut ur den väldiga »kian».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
