Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besök i Öfre Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BESÖK I ÖFRE HÄRJEDALEN. 303
fagraste söder om lappmarkerna, för den nämligen, som har
i minnet t. ex. Mälarens fagra löfängar eller Vätterns klara
storhet. Men vid solsken skall taflan vara hänförande, när i
bakgrunden fjällen träda fram. Nu skymtade endast då och
då i skyar de nordliga Ovikstjällen, Västerfjället och
Drömmen, med väldiga båglinjer, småningom försvinnande i
regndiset. Det var de närbelägna föremålen jag hade att
iakttaga: långsamt framsläpade timmerflottar, enkla bryggor vid
sluttande stränder, vanligen förlagda i närheten af byar med
stort tilltagna träbyggnader. Färden blef så något lång; de
sydliga Oviksfjällen dolde sig helt och hållet, endast
Oviks-kyrkans spetsiga torn — modern gotik i fjällandskapet —
följde alltjämt såsom ett märke. Vid Hackås kommer man
till en vacker gammal kulturbygd, och sedan öppnar sig
en tilltalande utsikt in mot Myssjöviken. Alltjämt har man
framför sig Hofverberget, denna enstaka porfyrklump invid
vattnet; det ligger helt mörkt, på höjden ännu sopadt af
moln. Så svänger båten kring berget, man passerar Bergs
kyrkby, och båten lägger till vid Hofverbergs brygga. Man
tror sig kanske vara vid den i resehandboken angifna
»ändpunkten» Berg, men så är icke fallet; båten går snedt öfver
viken till den faktiska ändpunkten Svensta brygga eller
Svenstavik.
Och så stod jag då vid bryggan i smutsen. Alla, som
jag tillfrågat om saken, hade förklarat det vara alldeles
onödigt att i förväg beställa rum i det s. k. Berg, enär det både
fanns hotell där och skjuts brukade möta från Svensta
gästgifvargård. Men ändå blef det mig icke möjligt att få något
rum i härbärgena: hotellet hade invaherats af »9 glada
stockholmsflickor», och gästgifvarskjutsen fann sig ha fullnog af en
handelsresande och hans packlårar. Skulle jag bli stående
där jag stod? Nej, gästgifvaren i Åsarna förefanns; det var
just han, som skjutsat de 9 flickorna, hvilkas saga jag för
öfrigt kunde följa ett godt stycke ut i bygderna.
Alltså skulle det nu blifva en nattlig landsvägsresa, det
första stycke jag hade att tillryggalägga af den egentliga turen
genom Jämtland och Härjedalen. Nära 18 mil skulle färden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
