Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besök i Öfre Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3o8
SVEN LAMPA.
här är ganska lågt; vid den lilla gästgifvargård en
Utanbergs-vallarna faller en väg af ned till hälsingevägen. Fäbodar
passeras i dussintal; de fängsla ovillkorligen genom sin
anordning och sina karakteristiska, i själfva verket riktigt vackra
trähus. Det är den härjedalska typen af fäbodar, som här
möter, tydligt skild från den jämtländska. Höjdpunkten å
härvarande sträckning af Klöfsjöfjällen uppnår man vid
Fjällstugan; det sluttar nedåt, man far öfver ån Röjan, en biflod
till Ljungan, och är så inne i Härjedalen. Alltmer närmar
man sig de till Vemdalskedjan hörande fjälljättarna. Den
största af dem erbjuder nu en hänförande syn, höljd af en
molnhätta, hvari solstrålarna bilda strimmor. Vägen drar
numera icke som förr rakt öfver bergsträckan, utan gör en
sväng mot norr, tills man uppnår passet mellan två mäktiga
fjäll, Hofde och Stöten: det oförlikneliga Skalet (d. v. s.
inskärningen) med branta bergsidor, skrofliga klippor och
härlig granskog, ett stycke landsvägsromantik af norskt tycke.
Tyvärr låter körsvennen det gå i svindlande fart nedför
denna enastående landsvägssluttning. Njutningen blir alltför
kort, men kanske desto mera intensiv. Vägen öfvergår till
långsluttande, farten minskas, och spänningen som härskat
går tillbaka, undet det man rullar fram mellan vackra lundar.
På sidan ligger Vemdalskedjan, som nu framvisar allt mörkare
partier. Vi passera ån Vernan (norra grenen), som är en
biflod till Ljusnan, i hvars vattenområde vi således nu
inträngt. Och medan mörka moln hotande reste sig öfver
bergen, bar det in i Vemdalens stora by, sedan jag i snabb
fart tillryggalagt resans längsta skjutshåll i sällskap med en
städad körsven. Redan vid första ögonkastet tedde sig byn
lofvande för närmare undersökningar.
Gästgifvargården fann jag upptagen: det var en resande
familj med barn och blomma, som tagit allt utrymme i
anspråk. Logi fick jag emellertid i en nybyggd granngård,
med utsikt mot den idylliska kyrkplatsen, där träkyrkan med
sin stapel bildar en vacker och intresseväckande tafla. Min
rumsgranne befanns vara en uppsalakamrat, som för
sommaren slagit sig ner i denna undangömda, märkliga och af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
