Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besök i Öfre Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BESÖK I ÖFRE HÄRJEDALEN. 325
eller Hammartjället (1,138 m.), där Tänndalen — med den
slingrande ån och de blanka sjöarna och Sonfjället ytterst
i bakgrunden — kommer med i taflan och förlänar den ett
vänt behag gent emot ödemarken å andra sidor.
Önskar man på ett mera inträngande sätt lära känna
fjäll-landskapets öde storhet, låter det sig väl göra genom
ströftåg bland Rutfjällets hufvudtoppar, helst om de utsträckas
till bestigande af Viglarna. Det är ett intressant parti af
gränstrakten mellan Sverige och Norge, som man härvid
lär känna. Den forna härjedalsgränsen gick delvis på annat
sätt än nu: från Rutfjället in i nuvarande Norge till
Fä-mundsjön och så söderut genom denna sjö, hvadan
Viglarna fordom hört till Härjedalen. Om äldre tiders svåra
förbindelser vittnar den på fjället stående vägpålen af trä,
som visar, huru färdvägen till Norge gick fram öfver
Rut-fjället, sedan den nedför Malmagens södra ända lämnat
Tänndalen.
Den är ofantligt vild och öde, denna gränstrakt mot Norge.
Åt alla håll mörka, splittrade fjäll, här och där sjöar eller
en floddal. Drar man sig in i fjällen mot gränsen, försvinna
snart ur sikte de mera idylliska sjöarna Glan och Malmagen
(»malmvattnet»). Vanligen ställes färden till sjön Bålagen
eller — såsom den kallas till skillnad från en närbelägen
norsk sjö med detta namn — Fjällbålagen (namnet Bålagen
betyder »det stora vattnet»). Den är en praktfull fjällsjö
(930 m. öfver hafvet) i omgifningar som söka sin like. Här
är fjällens ödemark utan någon grönska. Mot söder ligga
andra vatten, mot väster den stolta Vigelkedjan, mot norr
en dyster dalgång, där ån Borgan rinner till norska
fjällsjöar. Närmast på andra sidan sjön reser sig den
mäktigaste af fjälljättarna, Storvigeln (1,582 m.), längre bort
fängslar Vigelpiken genom sin spetsiga, eleganta kontur.
Det är Storvigeln som lämpligast kan bestigas. Man följer
en brusande fjällflod, som kommer från ett stort, aldrig
försvinnande snöfält; längre upp möter »uren», hvilken på detta
fjäll är rätt besvärlig att genomtränga. Utsikten där uppe
är storartad, särskildt mot trakterna af Fämundsjön. — Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
