Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En forsfärd utför Köngämä och Muonio älfvar sommaren 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FORSFÄRD UTFÖR KÖNGÄMÄ OCH MUONIO ÄLFVAR.
Vi sutto nu bänkade på hotellets vida balkong med
utsikt mot fjorden i väntan på ångbåten, som skulle föra oss
närmare Sverige och början af vår egentliga färd, och det
hade redan blifvit natt — men det var ju ingen natt;
midnattssolen stod högt på himmelen, fast den gömde sig
bakom skyar, och det var ljusan dag.
Samtalet gick lifligt. Det berörde sällsamma tilldragelser
från lapparnas vandel, med lif och lust berättade af deras
själasörjare, fredsdomare, ekonomiske rådgifvare, läkare,
ja, man kunde nästan säga frivilliga förare i fält, af honom,
som vänner emellan kallades öfversteprästen, såsom man
finner icke blott ur geografisk synpunkt. Men samtalet
gled äfven öfver på lapparnas lifsvillkor, renbetet, och hvem
kan undra, om det då blef en smula politiskt.
Men så kom ångbåten, och snart plöjde vi det lugna
vattnet, parallellt med raden af snöklädda alptoppar ned
mot Skibotten, en betydande marknadsplats vid fjordens
sydöstra ände. Där landstego vi fyra resenärer och
skildes med saknad från våra svenska vänner, som fortsatte
ned till fjordbotten för att fullfölja sin filantropiska
verksamhet.
Husrum var beredt hos platsens storbonde, en finne,
hvars anspråkslösa yttre gömde ägaren till hela nedre delen
af Lyngenfjord. Enkelt var det äfven inomhus, men
renligt, och vi intogo vid fyratiden på morgonen utan tvekan
våra bäddar. Redan nu mötte oss den bland fjällfinnarna
vanliga, fast ej odeladt tilltalande seden att bädda med
endast ett (under-)lakan. Den ingaf en afgjord obenägenhet
för fullständig afklädning.
Skibotten äger för våra nordliga lappmarkssocknar en
viss betydelse, enär befolkningen från Karesuando och vissa
delar af Jukkasjärvi därifrån plägat hämta sitt förråd af
mjöl under vintern, Detta torde väl komma att upphöra,
sedan Karesuando genom den nya landsvägen till Soppero,
som för närvarande är under byggnad, kommit i direkt
förbindelse med Gellivare.
Följande morgon vid tiotiden börjades tillredelserna för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
