Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN EN GAMMAL BYGD
I SYDLIGASTE SKÅNE
af CARLIE
början af 1800-talet bestodo alla gårdar inom
min hemsocken af klinhus. Dessa voro
visserligen låga och smala men långa samt ägde
ett högt, i grönt, svart, gult och brunt
skiftande halmtak. Detta hängde långt ned mot
de få och små fönstren på husväggen. Då
solljuset endast helt sparsamt förmådde tränga igenom de
buteljgröna fönsterrutorna, härskade i de små stugorna en
tung halfskymning. Under helgdagarna och vid
gillestillfällen erhjödo de dock en ljusare och gladare anblick. Då
var nämligen det dampiga, tunga och mörka lergolfvet
beströdt med fin, hvit hafssand. Denna åter var i sin
ordning öfversållad med finhackade buxbomskvistar. De så
utsmyckade rummen torde dock ej heller varit i stånd att
framkalla några varaktigare känslor af trefnad och
välbefinnande, då svamp, fukt och en unken lukt städse
förmår ktes där. •
Men ännu mindre inbjudande voro den tidens
dräng-och pigkamrar. I de förra utgjordes loftet ej sällan af
gamla »pilebolingar» och fönstret, om något sådant fanns,
af en enda liten glasruta. Ljus fick ej brinna därinne, och
någon eldstad fanns där ej heller. De mörka, kalla
vinteraftnarna tillbringade därför drängarna i dagligstugan, där
det eldades, så att det surrade om öronen. Genom springor
i drängkammarens klinta lerväggar yrde snön in vintertiden,
ofta i så stora massor, att den bildade drifvor. Af dessa och
af regnet, som sipprade ned genom det otäla taket, kom vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
