- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1911 /
49

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trefna, snygga små hus — en och annan villa — på sina
af bigarråträn och »korintbuskar» öfverskuggade tomter.
Här och där en öppen glänta, beväxt med fårgräs, kort
som luggen på en nystubbad skolpojke, och härligt vackra
enbuskar. En liten utomordentligt vacker barrskog med
mjuk mossa och sandtorra stigar — Näbbens s. k.
folkpark — afslutar strandpartiet bortåt Timmernabbens brygga.
Hela terrängen sluttar svagt ned åt sjön, där sundet rullar
sina klara, vänliga böljor. Det hela gör sig som en idyll
- hvilken för ingen del störes af den lilla 1’ajansfabriken
midt i byn med dithörande väderkvarn. Ett strandläge
utan sin väderkvarn är knappast ett riktigt sådant.
Väderkvarnen, det är just som att sätta pricken öfver i.

Jag har alltid haft en stark sympati för väderkvarnar.
För det första ges det väl knappast någonting, som gör
sig så bra som dessa till staffage i ett landskap, till kontur
och silhuett i ett eljest llytande perspektiv. För det andra
tycker jag de äro liksom litet i släkt med oss
människobarn med hänsyn till både vår begränsning och vår
uppgift: jordbundna varelser liksom vi men — liksom vi —
arbetande med krafter från högre rymder. För det tredje
gifva de en den mest fullödiga typ för individualismens
princip. Det finns ju knappt två, som äro hvarandra lika.
Hvilken oändlig mängd af varianter mellan exempelvis det
där sexvingade, rödmålade, välmående exemplaret på höjden
vid Strängnäs och den grånade, vinglösa ruinen på
Små-Dalarö! Eller mellan den slora vädermöllan, som gör sig
bred och förmögen på slagfältet vid Lund, och den
ving-brutna, ruckliga
husbehofsstack
aren vid
ölands-bondens lilla
hemman! Och
öfver dem alla
ett starkt drag
af det
person-ligt-patriarkalis-ka — i motsats
mot
förhållandet med de stora
ångk varnarna,
hvilka bara
lukta masskultur

och barbarskog. fajansfabbiken vid timmeknabben.

4 Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1911.

Förf. fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:57:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1911/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free