Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Påskallavik lager landsvägen farväl af sjön och hittar inte
mera dit, innan den i närheten af Forshults järnvägsstation
å Nässjö—Oskarshamnsbanan utmynnar på den stora väg,
som tvärs västerifrån drager ut till Oskarshamn.
Oskarshamn, staden som en gång med kalifornisk hastighet
växte upp på sina klippiga branter, sjudande af lif och
trävarurörelse, synes nu ha sackat af en smula i farten.
Äfven en »trähäst» kan tröttna! Kommer du någon gång
dit, så glöm ej att bege dig upp i den vackra och
välvårdade stadsparken kring Alphyddan. Du har där ett
vidt-famnande perspektiv öfver hamnen och utåt hafvet. Långt
där ute reser sig som en kupol ur sjön den ensliga,
välbekanta klippön Jungfrun hafvets sannskyldiga
»ensamjungfru». Vår store Linné kallar henne både kärring och
Blåkulla och utmålar henne som en af de grymmaste af
hiskliga orter. Men turistens öga stannar i beundran inför
hennes ödsliga majestät och tjusas af den trolska blå
töckenslöja, hvari hon under skiftande dagrar sveper sin
hög-burna hjässa.
Härmed äro vi nu färdiga med rivierans norra sektion
och vända oss till den södra, mellan Näbben och Kalmar,
väl den fagraste och finaste af de två.
Strax söder om Näbben aftager från landsvägen vid
Ingemåla by en mindre genväg, som vi följa. Själfva
landsvägen genom Alems kyrkby och förbi kyrkan erbjuder
ingenting särskildt vackert. Kyrkan företer, liksom så många
andra inom Kalmar län, en skäligen tråkig, enformig
arkitektur. Dessa kyrkor tyckas, hvad tornen beträffar, vara
tillkomna under lifligt intryck af bestämmelserna i kungl.
brefvet den 22 mars 1759, som förbjuder de »höge och
spitsige» spirorna och anbefaller endast »medelmåttige
huf-var». En större och en mindre cigarrlåda, ställda på ända
och den mindre öfver den större, se där grundschemat för
kyrktornens arkitektur i denna ort. Äfven kyrkornas inre
utsmyckning är, såvidt jag haft tillfälle att se, mer eller
mindre puritanskt torftig.
Som sagdt, vi följa den mindre vägen — härlig att cykla
— och komma efter en stunds färd genom ekskogar och
odlade fält förbi prästgården Hedersrum fram till det åldriga,
vördnadsbjudande herresätet Strömsrum, rivierans förnämsta
glanspunkt.
Ursprungligen ett Gustaf I:s arfvegods, som på sin tid
öfvergick till konung Gustaf II Adolf, försåldes Strömsrum
af denne till hans forne lärare, sedermera riksrådet Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
