Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sämskadt bock- eller älgskinn, strumporna svarta. Skorna
eller kängorna voro försedda med tjocka spikade
näfver-sulor. (Tillverkning af dylika skodon, fastän i något
moderniserad form, bedrifves fortfarande i stor skala. Största
delen af hvad man kallar »svenskor», som stora
läder-lirmor i Falun och Gätle föra ut i marknaden, äro
nämligen tillverkade i denna socken.) Kvinnorna ha burit
svarta tröjor och rynkade kjolar af samma färg samt
svart-och rödrandiga lifstycken och en sorts mössa af samma
tyg, som vid kyrkobesök utbyttes mot en mörk sådan
med vidfästad spets eller »knytning» och nedefter ryggen
hängande svarta band. Därtill buros röda strumpor och
högklackade skor. — Det ena som det andra hör dock
numera mest till den tid som gått, enär sockendräkten i
de flesta fall utbytts mot »civila» kläder och språket äfven
uppgått i en mera ren svenska.
För att ej allt som tillhör en förfluten tids kultur må
alldeles försvinna med den äldre folkstammen, har bildats
Bjursås fornminnesförening, som ämnar å allmänningen
Dössberget uppföra en samlingssal. Föreningen har för
detta ändamål ditforslat en gammaldags bondstuga, som
den har för afsikt att under den närmaste tiden låta
uppföra.
I afseende på förströelser, hvari det sällskapliga lynnet
tagit sig uttryck, ha gångna tider varit helt annorlunda än
våra dagar. Söndagsförmiddagarna voro alltid reserverade
för kyrkbesök och det skulle vara något allvarligt hinder,
som kunde rubba denna vana.
Men ehuru man i det allmänna kyrkobesöket kan spåra
en viss vördnad för andliga spörsmål, så var nog denna
framträdande kyrklighet i de flesta fall en tom ceremoni,
en sorts paradgudstjänst, som antagligen mycket sällan
lämnade till frukt ett verkligt andligt uppvaknande.
De folknöjen, som vanligast förekommo, voro dans,
namns-dagsfirande och »kryckedragning». Det senare tillgick så,
att samma söndag som några äktenskapskandidater läto
lysa för sig i kyrkan, begaf sig ett större sällskap till
skogen efter ett stort träd, som under musik och oväsen
släpades till den blifvande brudens eller brudgummens hem,
där sällskapet i regeln trakterades med brännvin. Vid bröllop
var det också brukligt alt på liknande sätt hemforsla en
skogens jätte, som under namn af »jäspös-oxe» ställdes
med roten på brotrappan. Ett hål borrades genom stammen,
hvarigenom hälldes brännvin, uppblandadt med svagdricka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
