Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ÅLF DA LEN ÖFVER
LILLHÅRRDAL TILL SVEG
af JOHN FRÖDIN
ngenstädes får man ett så lifligt intryck af
olikheten mellan öfre och nedre Dalarna som
vid Siljan. Om man från klockstapeln vid
Mora eller höjderna S. O. om Orsa blickar ut
öfver landskapet söderut, så ser man
visserligen horisonten bakom den stora sjön kantad
af skogklädda höjder. Men dessa ha ej prägeln af ett
sammanhängande högland. De äro nämligen isolerade från
hvarandra genom breda dalar och ofta ganska vida slätter.
Och själfva siljansbygden, som man ser under sina fötler,
är ju ingenting annat än en utlöpare af det stora låglandet
där långt nere i söder, den är blott den yttersta fliken, som
detla sänder mot norr, den sista påminnelsen om mellersta
Sveriges vida, jämna slättland.
Vänder man åter blicken mot norr, varsnar man, där
siljansslätten tar slut, en sammanhängande rad af
skogklädda berg, och bakom dem upptäcker man allt liera och
högre, ju mera blicken närmar sig synranden. Man anar
att man bär på allvar möter det norrländska höglandet,
alt den gamla svenska kulturbygden här tar slut och
ödemarken lar vid med berg och myrar och skogar
-väldiga sammanhängande vidder ända till ishafvets strand.
Man känner att man har framför sig allt det mystiskt
outgrundliga, som ligger i norrlandsnaturen, och att man, om
man tränger in i dessa skogar, så småningom skall komma
till något nytt, något som ej finns i det öfriga Sverige, till
snöfjällens trolska värld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
