Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter att ha hvilat en stund och förfriskat oss med
en kopp choklad och en smörgås, bröto vi upp för att
till-ryggalägga återstoden af vägen till Kräckelbäcken. Vi
vandrade nu genom försumpad skog, där marken på långa
sträckor var täckt af hvitmossa och så vål, att vattnet nästan
för hvart steg gick öfver fotknölarna. Till på köpet
började det regna, först helt sakta, men slutligen allt stridare.
Så fortgick det en mil och för att vandra denna mil
be-höfde vi mera än tre timmar. Men så började det slutla
utför. Nu sågo vi mellan myrgranarna framför oss en
grund bred dalgång. Terrängen i densamma utgjordes af
myrar, omväxlande med tynande granskog. Ändtligen
skymtade mellan träden en grå husvägg. Vi voro framme
vid Kräckelbäcken, just när vätan började att ajldeles
tränga igenom kläderna och vi begynte frysa trots den
hastiga takten.
Hur skönt var det ej nu att få torka"de,våta kläderna
vid den flammande härden i stugan, där vi mottogos med
gästfrihet och vänlighet, och att sedan få äta sig mätt och
hvila ut.
Kräckelbäcken ligger på en höjd af ungefär 650 meter öfver
hafvet och torde därför kanske vara den högst belägna
bondgården i Dalarna. Den grundlädes för cirka 30 år
sedan af fadern till den nuvarande ägaren, som nu jämte
sina duktiga söner utför ett högst berömvärdt arbete genom
att bryta ny bygd, framför allt genom att dika ut myrarna
och förvandla dem till kulturmark.
När man ser något sådant kommer man ovillkorligen
att tänka på, huru mycket rikare vårt land skulle vara,
om alla de som nu utvandra hade samma sinnelag som
denne bonde, hvilken, för glädjen att få bruka egen torfva
i det gamla fosterlandet, slagit sig på alt lägga ny mark
under plogen här uppe i ödeskogen. Men nog kan det
väl vara kulet och ensligt här uppe om vintern. Stället
ligger fyra mil från närmaste by i Älfdalen och 3 i/„ mil
från Lillhärrdal, och blott en dålig stig förbinder den med
den öfriga mänskligheten. Förr, innan järnvägen Orsa—
Sveg blef färdig, gick likväl här en ganska anlitad väg för
vandrare mellan södra Härjedalen och Dalarna, och
Kräckelbäcken var då en naturlig hvilopunkt för dem, där
nattkvarter aldrig nekades. Nu användes den mera sällan.
Turister tyckas aldrig ha förekommit här förr. Denna väg
förtjänar dock att uppmärksammas af dem som vilja göra
bekantskap med ännu ursprunglig fäbodkultur. Den är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
