- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1911 /
185

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

185

vägen in i en vacker skog. Den genomtlytes af en strid
liten å, kallad Kvarnvasslan, hvilken fått detta namn till
följd af det stora antalet små kvarnar, som äro uppförda
vid densamma. De flesta af dem äro nu förfallna, men
ett par användas ännu.

Befolkningen har gifvit
namn åt hvar och en af
dem; jag skall försöka
att här återge dessa
namn, med deras
härje-dalska uttal. De äro
Stampas, Hedarkoänna,

Jöhålvarsa, Synnaåsa,

Bagga, Storkoänna, ( =

Storkvarnen), Kroka,

Söessa, Nykoänna,

Russka, Sjugursa,
Mal-ungsa, Lillhelvete och
Gammalsmcdja. De äro
uppräknade uppifrån
och nedåt och ligga
alle-sammans på en sträcka
af 2—3 km.

När man går fram i
denna trakt frapperas
man af det stora an- häbbre från isoo-talet i ullhärrdal.
talet block af dalasand- Förf- fot-

sten, som öfver allt ligga kringströdda här. De antyda att
denna vackra bergart här är ganska vanlig som fast
klippgrund. Vi funno också väldiga block af agatkonglomerat,
samma utmärkt prydliga bergart som jämte porfyren
bearbetas i Älfdalens porfyrverk till brefpressar, ljusstakar,
ja, l. o. m. bordsskifvor.

Från Lillhärrdal följde vi stora landsvägen till Sveg.
Dalen vidgade sig nu, och på stora sträckor var dess botten
täckt af rullstensgrus, som bar en typisk tallhedsvegetation.
Närmare Sveg glesnade skogarna och utsikten blef friare.
Vi upptäckte byar och fäbodvallar på bergsluttningarna.
Det var en klar härlig lördagskväll. Fastän det var
alldeles lugnt, besvärades vi ej alls af myggen, som tydligen
ej trifves så bra här på den torra grusmarken.

Slutligen upptäckte vi längst bort vid den nordvästra
horisonten en hög, snölläckig bergmassa. Det var
Härjedalens stolthet, Sonfjället. Men vi fingo nöja oss med att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:57:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1911/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free