Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medan vår klint badar i sol, eller som svepa kyrkan i tjock
grå dimma, medan höjderna omkring ligga solskimrande
och hagelskurar och snöstormar, som komma jagande
vågrätt och piska mot rutor och tak. Om hvilket allt den som
har lust kan läsa i boken om Jöran Delling, där det finns
utförligt beskrifvet.
Vi göra utflykter mellan skurarna, till tjärnar och myrar
i djupet — nere på jorden är man frestad säga när man
kommer där uppifrån toppen. A, denna myrarnas doft, af
pors och dvärgbjörk och starr och barr och hvad allt som
ger ingredienserna, är den icke jordens på samma gång
friskaste och mest ljufligt berusande vällukt!
Dvärgbjörkarna stå fint prydda med små gula han- och små röda
honhängen, nätt och jämnt utslagna.
Nästa dag döljes marken af ett snötäcke, som står öfver
fotterna. Vi måste ändå i väg — hitta ^stigen lättare än vi
väntat fast den är gömd under snön, som för öfrigt snart
smälter — hälsa fram på eftermiddagen från tåget Ljusnan,
där den bred och lugn och präktig banar sig väg mellan
höjderna — se Svegs gårdar ligga strödda på sin sandiga
tallmo (måtte tallarna fortfarande få stå!) och konstatera
att södra Härjedalens hufvudstad stilat till sig sedan
järnvägen kom dit. Rätt ståtligt är särskildt ett nytt bankhus,
rödt med grönt tak och torn, som nästan ha samma stil
och form som de branta bergkupolerna rundtorn.
En rundblick från kyrktornet — nu ligger Sonfjället
närmare, synligt i hela sin längd, om ock i någon förkortning,
med sina stupande ändar i norr och söder och sin hvälfda
kupol midt på. Rikt snöhöljdt ännu, stora hvita Häckar och
strimmor.
Nästa morgon, en söndag, börjar marschen på allvar. Herre
Gud att sträcka ut på den hårda jämna landsvägen!
Ryggsäcken känns lite ovan i början, men snart är den som
fastväxt vid ryggen och känns knappt alls, jag tycker mig
vara en snigel med sin snäcka på ryggen, sitt hus och hem
- fast takten och farten är en helt annan. Vägen går
genom skog och bara skog, bedårande tyst och tom och
fri från människor och människors boningar; endast ett
par gårdar med långa mellanrum, bl. a. vid Vemån, strid
och bred fast bara en billod till Ljusnan. Så öfver vida
ljunghedar, där fjällstrimmor skymta långt bort öfver skogen
till Glissjöberg där Sonfjället åter stiger fram i hela sin
längd, än en bit högre och närmare — en ståtlig fjärrsyn från
gården uppe på höjden, störst i byn och midt i byn, f. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
