Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan dem; längre bort snövidder, Rutfjället, Hoverken
vackrast af alla där det hägrar med sin urgräfda ättehög
på den breda liögkammen. Städjans karakteristiska kontur
stiger fram långt bort och försvinner i moln igen; så
Sömlingshågna, Digerhågna (antar jag) med lodräta
snöstrimmor; närmare ligga Hofdens kägla och Björnvålen som
en liten grå och hopkurad nalle; där glimmar Långsjön,
längre bort Funäsdalssjön, och Tännäsfjällen knöl vid knöl.
At väster ligger närmast Gråsida, en sidokulle till
Sonfjället själft, med branta nakna sidor och en lång snörand
som en väg längs branten; så högfjällen, ståtliga fast långt
bort — vi försöka känna igen Helagsfjället, Sylarna,
Anahögen, Ottfjällen — våg bakom våg. Och åt norr
Sonfjällets egen midtkupol, Högfjället, och bakom den
Oviks-fjällen — ett par sollysta mäktiga klumpar, af hvilka den
ena troligen är Hundshögen — så Klöfsjö- och
Vemdals-fjällens hvälfda breda ryggar, så myrar och blåa skogsåsar
och Ljusnedalen igen med Hedeviken och Vikarsjön.
Regnskurar komma och gå rundtorn, man ser väl ett
tiotal skurar och sollysta landskap mellan dem. Ett fint
färgspel, blåa åsar, hvitglimrande toppar och en klargrön
himmel genom regnets gråvioletta flor, och på ett ställe ett
solbestråladt bländande hvitgyllene massiv inramadt mellan
skurarna.
Ner igen — åter mötta af en liten snöstorm vid foten,
vinkade af det hvita vägkorset, hälsade af taltrast och gök
och flaxande skriande lafskrikor. Vid återkomsten till
Dalsvallen (efter iy2 timme) en doppning i bäcken där han
vidgar sig till ett lagom badkar och rinner isande frisk —
har inte kommit långt från fjället och källan, inte hunnit
bli ljum och jolmig än! — och ett solbad i gräset. Att efter
en svettdrifvande vandring och ett bad i en fjällbäck ligga
naken i en soldränkt gräsbacke med fjäll rundtorn — det
är väl nära nog jordens finaste njutning.
Nästa morgon vidare efter en kvällen förut funnen ny
plan: öfver Rånddalen till Hede och därifrån upp på fjällets
norra klint. Ta farväl af Dalsvallen och Ransjölotsen, ska
reda oss ensamma nu.
Strax bortom vallen går vägen öfver Sodan, en större
bäck. Bron är bortspolad af vårfloden men stockarna äro
hopkörda en bit längre ner och öfverkomliga. Så
aftags-väg på vänster hand till Nybun — sen inga afvägar alls.
Stigen är bitvis stenig, bitvis idealisk, torr, mjukare än
landsvägen, hårdare än fjällets laftäcke, d. v. s. lagom —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
