Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vemdalen där post väntar. Ro tillbaka och trampa
landsvägen igen.
Den är nu mycket enformig, bara skog och skog. Fjället
försvinner bakom oss, i stället stiga Vemdals- och
Klöfsjö-fjällen framför oss. Plötsligt se vi under oss, inramad
af skogen, en röd by ligga och sola sig långt borta vid
foten af branta, höga, skogklädda berg och hvitfläckiga
fjäll öfver dem —
en rik och
ståtlig syn. Snart
syns kyrkan, en
originell
byggnad, en stympad
pyramid med ett
lilet torn midtpå,
svart och hvitt
liksom
klockstapeln, verkar på
afslånd
kupolkyrka, verkar
naken snöfläckig
fjälltopp i
miniatyr. Passera
Floda,
Vemdals-pastorns jord-brukskoloni —
en hemtreflig
nybyggd gård vid
en torfmosse — gå öfver Vemån, eller Veman, som den
heter här, nu mycket mindre än när vi träffade den förut
vid utloppet i Ljusnan — då en man vid sitt lifs mål, nu
en yngling som verkar smått generad för att han är så liten.
Och nå byn nära foten af en stupbrant ås (kartans
Nip-pen?) med knölig kontur och skogen djärft klättrande i
smala strimmor upp för de nakna branterna — hela åsen
verkar gammal, knotig, mager elgrygg med sliten och
fläckvis afskafd ragg.
Också här få vi i vårt präktiga rum i gästgifvargården
ett fönster mot Sonfjället, som åter visar sig, nu som en
rund topp öfver skogen, en blå och hvit kulle långt bort,
glänsande i sol, men småningom svepande sig i en lätt
och tunn blåaktig slöja mot natten, och slutligen helt doldt
och försvunnet.
Dagen därpå en utflykt upp på Vemdalens Högfjäll (kar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
