Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enkel mundering, mannen med bössa i rem öfver ryggen,
en gladlynt och ståtlig typ, vänlig och språksam som alla
i dessa bygder. Han berättar att björnen varit vid båda
vallarna, och midtunder samtalet tar han ur rockens
innerficka upp en liten lefvande harunge som han hittat på
vägen, en liten ängslig och näpen stackare. Så farväl och
lycksam resa (den vanliga afskedshälsningen här) — och
vill ni ha sängkläder, så går det an att ta i min fäbod!
Vägen svänger i en stor krok åt väster. Fjället kryper
än ned bakom skogen, stiger än fram, ständigt högre,särskildt
grannt och fritt öfver en stor brända. Nå Valmån, här
tämligen liten men med ett par vackra fall — klar och
strid mellan dem, det är omöjligt att stå emot lockelsen,
vi krypa ned i en liten vik och skölja af svetten i det
isklara vattnet. Nå strax därpå Gammelvallen, som gör
skäl för sitt namn, verkar uråldrig, nästan alla stugorna
alldeles förfallna, med söndriga tak, en helt rifven, endast
två beboeliga. Ingen utsikt, en tät skogsmur rundtorn.
Så uppför — nå Tjärnvallen, ny och snygg, så att det
riktigt doftar färskt timmer och nysilad mjölk om den.
Från den gå flera stigar, vi välja en mindre, som går rakt
upp mot fjället — leta efter björnspåren och finna dem —
äldre frusna i en snödrifva, stora runda gropar, färskare
i stigens mylla, och i en stor myrstack har han varit
och bökat, toppen är nedrifven, barr och kvistar strödda
rundt om. Så tappa vi stigen, gå utan väg öfver bäckar
och huggna furor, genom snår och ris och bråte. Komma
upp i björkbältet, en ljuflig dvärgskog med grön gräs- och
mossmark, en park af låga knotiga fjällbjörkar, hvita vackra
ungmör med ljust hår af nyss utslaget löf, och gamla mörka
gubbar, från topp till tå beväxta med svartlaf, som ludna
djur. Gå på måfå snedt uppför; pojken har gått längre
ner för att få tag i vägen, vi ropa och se honom skymta
bland björkarna. Några steg till och det ljusnar, vallen
ligger där midt i björkbältet, en sluttande lysande grön
gräsplan, omgifven af den låga parken. Stora drifvor glänsa
både nedom och ofvanför. Ofvan vallen endast ett smalt
skogsband med några mörka granar bland björkarna, och
där ofvan tar fjället vid, endast några minuters väg till
foten, tycks det — där resa sig de gråa, ömsom
blockbe-strödda och lafbeväxta branterna med sina väldiga drifvor.
De drifvorna känner jag väl igen, kan formen på
hvar-enda en, har ritat dem många gånger från olika håll — de
stora, breda flaken öfverst, de långa strimmorna snedt nedåt,
14 Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1911.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
