Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur ofta folket, efter byarnas närmare eller längre
af-stånd ifrån kyrkan, bör framkomma till gudstjänsten.
Enligt denna stadga skola de, som bo tio mil aflägse,
infinna sig minst hvar femte Söndag. De som bo sex mil
hvar tredje, fyra mil hvarannan och två mil samt
härunder hvar Söndag. Men till alla högtider och bönedagar
mangrannt.
Då Karl XI år 1694 gjorde sin oerhördt snabba färd
genom Norrland, gästade han den 12:te och 22:dra juni på
fram- och återresan från Torneå Mag. Emporagrius. »Kyrkan
besågs och middag spisades i prestgården», heter det.
Men hvem är mannen där med den mäktigt hvälfda
pannan och tänkardjupet i blicken? Det är Mag. 01.
Swan-berg, bondeson från Gudmundrå, f. d. rektor i Härnösand,
om hvilken urkunden säger, att »han var en grundlärd och
uppbyggelig man». Och där bredvid i fulla dagsljuset från
fönstret se vi Petrus Anzenius, det svarta fåret i denna rad
af förtjänstfulla män. Öfver det vällustiga, slätrakade
ansiktet tyckes ett återsken spela af glansdagarna vid Fredrik
I:stes hof, där han troligen med icke alltför stor nitälskan
skötte själavården.
Belöningen blef år 1722 Skellefteå stora gäll. De
yfver-boret krökta läpparna tala om, att för honom äro dessa
bondlunsar, på hvilka han nu måste spilla sin vältalighet,
blott till för att fylla hans bottenlösa pung. Ständigt äro
honom tiondena för njugga ■— »ja, talgen räcker inte ens
till att smörja upp hans skarpa stöflar!»
En morgon då han satt vid älfvens strand och fiskade,
säges en röst från ofvan ha tillropat honom: »Petrus
Anzenius, föd min lamm, Petrus Anzenius, föd min får!»
I sitt hjärtas förtrytelse skulle han då svarat: »Jag har inga
lamm, jag har inga får, utan allenast stinkande getabockar.»
I boken kallas han »en sällsam och gravitetisk man».
Karakteristiskt nog tillägger den: »han dog under en
ledsam process med församlingen.» Enligt folktron tog hans
själ då raka vägen till helvetet genom en grop utanför
prästgården, som än i dag icke går att fylla igen.
Så mycket ljusare ter sig bilden af hans efterträdare
doktor Pehr Högström, mannen där med de fina,
intelligenta dragen. 1748—84 var han kyrkoherde här och dessa
36 år gifva Skellefteådalen ett märkligt uppsving.
Med vaken blick och öm omsorg upptäcker han och
stöder de möjligheter, som slumra i naturen såväl som i
folksjälen. Så se vi »hur år 1757 genom hans försorg full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
