- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
78

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny turistled af P. MÖLLER

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trohetsförsäkring af dem 1679, upphörde småningom
oroligheterna efter 20 års oerhörd villervalla.

Låt oss nu företaga ett ströftåg genom dessa bygder,
som visst icke sakna storslagen natur äfven de;
fornminnena äro väl icke så storartade, men folksägnen
har så mycket bättre utsmyckat dem som finnas.

Från Glimåkra station ha vi 20 min. väg till Hemlinge,
hufvudgården i det forna Glimager län. Gården var
på 1600-talet militärboställe och beboddes bl. a. af
en major Hökenflykt. På en af de högsta punkterna å
Hemlinge ägor ligger ett ofantligt stort stenröse,
bestående af tusentals lass sten af en mansbördas
storlek. Närmare gården ha funnits flera dylika kummel
af mindre omfång.

Ett par km. norr om Glimåkra, mellan Hemlinge och
Drakeberga, äro de beryktade Trollebackarna, vid
hvilka många sägner äro fastade. I berget är den
s. k. trollstugan, i hvilken troll och jättar sägas
ha bott. Lagerbring omtalar i Monumenta Scanensia,
Lund 1744-50, trollestufva in parochia Glimagre,
och sägnen, att där bodde ett vildt folk, som oroade
de kristna, tills en munk vid namn Erasmus lyckades
mota bort dem.

Granitbolagen ha godt öga till Trollebackarna, som
innehålla ofantliga förråd af en synnerligen omtyckt
stenart. Men berget ligger å prästgårdens ägor och
innehafvaren har ej velat låta förvandla det sagorika
berget till en skrothög. Det är likväl troligt,
att »stenmänniskorna» ej slägpa med mindre än att
de få husera i trollens boning. Å berget växa flera
sällsynta blommor, såsom Linnea borealis, bergsspring
m. fl. och om våren äro hela fält öfversållade med
den vackra blåsippan.

I Hittarps utmark finns en hällkista och stodo
för 40 år sedan flera stycken träkors, utmärkande
platsen, där människor fordom omkommit. Å angränsande
Hullingaröd är ett graffält af ett 60-tal rosen. I
Häggeryda utvisas spår af urinvånarnas boplatser. Å
en kulle finns en krets af 7 st. resta stenar. Vid
Högsma finns en offerkälla och i Björke-röd fanns
en vacker kanot, den bästa af dem som förvaras å
kulturhistoriska museet i Lund.

Vi utsträcka färden ännu litet till Dalshult,
hvarest vid sjön funnits lämningar af 3 st. uråldriga
boplatser, med golf af flata stenar och med eldstad
i midten, samt till det mellan sjöar förtjusande
vackert belägna Vesslarp. Så passera vi en gammal
gård, Baldvinstorp (förkortadt till »Vingatorp»),
och komma till den gamla kulturbygden Tockarp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:58:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1912/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free