Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet på Gotska Sandön af ALGOT RUHE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillgängliga norra sidan i dag, man måste hålla sig
på läsidan i sydväst, fastän också där står dyning.
När jag går ut öfver banken, är solen redan nära sin
nedgång och båten ligger för ankar. Två människor
komma emot mig på stenfältet, höljda i själar. Det
är Gretchen, hushållerskan, och hennes brorsdotter
Mia, som nu är ute på sin allra första resa – från
Fårön, där hon föddes för 14 år sedan, till Gotska
Sandön. Mia är redan solbränd och har sjöbarnens
tindrande ögon, som med begärlighet fånga allt
det nya de se. Hon har kommit hit för att ta del
i planteringen af marhalm på flygsandsfälten. Men
innan planteringen börjar skall hon öfva sig litet i
hushållet under fasterns ledning. Det blir nog både
nyttigt och bra för Mia.
12 maj. Redan i dag for fyrmästaren tillbaka i nytt
ärende till Fårösund. Hvem vet när han nu kan komma
igen!
Bryonia alba vid verandaväggen har börjat visa
lifaktighet i rotknölarna. Vi vattna den både bittida
och sent med kylslaget vatten för att den skall tro
sig bo i ett mildare klimat.
Några visbytidningar som voro med i går ligga
på bordet. Är det väl vardt att öppna dem och se
efter hvad som händt? Det förargliga får man ju
veta tids nog, det kan vänta. Och det trefliga är
så föga sannolikt, det har antagligen stannat i
stöpet. Tidningarna få ligga. Det går lätt på Sandön
att glida ur tidsströmmen . . . eller kanske hellre:
att sänka sig i den.
Det hörs steg i trappan till mitt rum, någon som
söker, som vill mig något, hvad kan det vara? Jag
öppnar hastigt dörren, där stå flickorna, Berta,
Mia och fyrvaktarens dotter Sandy. Det var så att
Sandy i veckan fyllt sina tolf, och vid det kafferep
hvarmed hon firades hade jag visst råkat yttra: Det
vore inte så galet om vi en söndag ginge till gamla
gården och måskolonien och sedan till Tärnudden –
fyren på andra sidan.
Nu kom man för att höra om detta var allvarligt
menadt, om det kunde bli verklighet. Naturligtvis,
ingenting hellre, saken var klar. Flickorna ville
gärna bära portören med skaffning, ja också
fotografiapparaten, ifall jag önskade ta den
med. Så mycket bättre. Föräldrarnas tillstånd var
beviljadt. Alltså berodde det endast på vädret –
och så på detta oförutsebara som man här på ön har
mera känning af än någon annanstans – kanske därför
att man följer så noga allt som sker och granskar
det så nära och länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
