Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet på Gotska Sandön af ALGOT RUHE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
företeelse, som består i att eljest torra sträckor sättas
under välten, visar sig särskildt vid svår nordost
och torde bero på atl vinden sopar undan sanden på
vissa sträckor, hvilkas nivå således sänkes. Därefter
vräka böljorna in öfver strandbarriären och bilda
laguner i sänkorna. När vinden lägger sig sjunker
vattnet småningom undan igen, och när den slår om
flyger den bortsopade sanden tillbaka och utgrundar
lagunen. Fenomenet har förvisso mindre intresse
från naturkunnighetens synpunkt än för badare och
barfotaplaskande barn. Det blir alltid glädje i
barnkammaren, när man kommer hem och berättar att man
hittat invatten. I regel går det knappt upp till
anklarna, men ibland kan det finna på att gräfva
djupa, aflånga bassänger, som till badarens gamman
på dagen kan stiga till ett varmbads temperatur. Då
finna till och med fåglarna det lustigt.
21 maj, söndag fortfor stormen. Pinnar, som jag då
och då stack ned i sanden för att se om sjön steg
eller drog sig tillbaka, voro regelbundet bortsköljda
ett par timmar efter. Det bullrar som om man bodde
vid Trollhättan. Det sofver som om man haft något
tuffens för sig. Naturen arbetar så våldsamt,
att människan knappt kan ta sig för annat än lägga
händerna i kors.
22 maj. Den här månaden kallas fortfarande
Maj, det förtjänar den inte. Hon – detta kraftiga
monstrum, vinden, kallas hon – har dragit sig något åt
väster. Det säges betyda att hon tröttnat. Men det
säges så mycket om vädret, och knappt något
är riktigt utom det som säges efteråt. Emellertid
mojnade det så afgjordt framemot kvällen, att mäster
återfick hoppet att komma till Stockholm
på en liten permission han fått sig beviljad.
Då jag kände ett förlåtligt behof att trampa sten
på någon mindre dragig ort än Sandön, beviljade mig
fyrmästaren att få göra sällskap.
23 maj, tisdag. Upp klockan två vid släckning. Ett
rätt förfärande arbete att få båten ut, ty sjön kokade
alltjämt. Vid sextiden var det dock klart till start,
med kurs på Hufvudskär, hvarifrån vi förbi Dalarö
fortsatte till Saltsjöbaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
