Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 / 106 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karlsöarna af K. H. WÖHLER

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man i nödfall kan få komplettera sin matsäck. Och
väl är det, ty om det blåser upp till storm, medan
man är där ute, kan det bli kinkigt nog att komma
tillbaka, åtminstone om man gått ut i en odäckad
fiskebåt, hvilket är det vanligaste. Hur beroende
man är af väder och vind visar sig också nogsamt vid
öfverfärderna: författaren till dessa rader har varit
med om en och en half timmes segling, men också om
tretton timmars kryssning och om sex timmars rodd
mellan Storön och land. Och likväl synas öarna vid
klart väder ligga så nära, att den med förhållandena
obekante tror sig kunna ro dit på en kvart eller
tjugu minuter. Redan färden ut till Karlsöarna är
under försommaren vid då rådande vacker väderlek
förtjusande. Ett glittrande blått haf, som blott
lindrigt krusas af vågorna, en härlig sol och längst
bort i fonden färdens mål, de branta kalkkipporna,
majestätiskt höjande sig ur hafvet.

HESSELBY LÄDO. ST. KARLSÖ.         Junker fot.

Den, som företar en resa till Storön, bör helst
landstiga i Norderhamn, en ganska djupt inskjutande
vik med undervattensref på båda sidor. För seglare
kan det förtjäna påpekas, att man här ligger trygg
för alla vindar utom nordost och nord, då man
i stället har lä i Söderhamn, söder om ön. Vid
inseglingen i Norderhamn ser man till höger på
det utskjutande refvet en gråsten af kolossala
dimensioner, »Hamnsteini», som godt kan erbjuda
plats åt ett halft dussin personer och som har sin
särskilda historia. För många år tillbaka, då fisket
där ute var betydligt lifligare än nu och mycket folk
under vissa tider vistades på ön, utgjorde Hamnsteini
öns fängelse. I beskrifningen till en gammal karta
öfver Storön står sålunda antecknadt, att »de, som
vid fiskeläget stjäla eller bedrifva skälmstycken,
sättas, enligt hamnrätten, på denna sten, afstraffas
medelst öfverösning med vatten och måste sitta där
en hel dag».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>