Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sundsvall af MARIA RIECK-MÜLLER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af de ålderdomliga byggnader, som förvärfvats af
Medelpads Fornhem, är under senaste året uppförd en
mer än hundraårig, särdeles väl bibehållen »loftstuga»
från Finnsjö by i Torp, skänkt af disponenten Jacobsen
på Tunadal, samt ett 200 år gammalt »hebbere» från
Skönsbyn.
Intressantast af allt här i byggnadsväg är dock
kanske den nu under uppmurning varande fornkyrkan,
hvilken till sitt yttre blir en trogen afbildning
af Lidens gamla kyrka från 1500-talet samt delvis
till det inre af Alnö kyrka, som hör till traktens
märkligaste fornlämningar,
[1] och som enligt senare
forskningar härstammar från två byggnadsperioder,
den ena omkring början af 1200-talet, den senare från
1500-talets första decennium.
Vänder man nu blicken från alla dessa med så stor
omsorg hopsamlade lämningar från våra bygders gamla
kultur och ser ut öfver landskapet, då tänker man,
att från intet museum i världen ägep man en sådan
utsikt – och att just här måste hembygdskärleken
flamma upp i låga inför allt detta, som inom den
vida synranden ger en samlad, storvulen bild af både
nuets och de flydda tidernas lif. . . Hafvet där ute
med en töckenlik strimma, som ger aningen om Brämön
och de andra fiskarhamnarna, – om lifvet i skären
och gammaldagsfolk . . . Fjärden och sundet med
sitt stenkolsdis, surr och hväsande från oräkneliga
ångpipor, där fordom flaggprydda skeppsskrof löpte
af stapeln och segel svällde i den klara
luften. . . Rundt därom bergåsarna med sina gråstenshällar
och taggiga ryggar – bergåsar och skogshult inöfver
landet, förtonande sig långt i blåa fjärran – nu
och i alla tider. Och innerst i dalbotten den lilla
halft igenvuxna sjön, där en gång vid Sankt Olofs
hamn skutor och galejor lågo förtöjda på djupvatten
för att sedan segla »sundet» igenom ut till hafs. –
Sundet – nu den lilla buktande ån. Vid dess strand
staden – »rörsmedernas», trävarumillionärernas stad.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
