Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fotvandring Undersåker-Ocke af EBBA HELLSTRÖM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På fjället mötte vi turister, och det blef vänligt utbyte af hälsningar samt frågor hvart färden gällde. »Å då har ni långt kvar, och så’n besvärlig väg
sen!» gladde de oss med, då de hörde, att vi skulle till Ottsjövallens fäbod, som ligger på andra sidan fjället.
Solen höll på att gå ned och göt rikligt med färg öfver skogar och fjällsjöar. Och foten sjönk gladeligt till kängskaftet i den svarta leran; man
märkte det knappt. Själen flög liksom förgätande sitt jordiska omhölje fram öfver fjällvidderna.
En bit nedom skogsgränsen ligger Ottsjövallen, en grön platå, genomfluten af en kall, klar fjällbäck. Där mottogos vi vanligt af fäbotösen Gustafva, som lät
oss husera i sin lilla prydliga stuga. I den öppna spisen brann eld och
golfvet var beströdt med doftande enris. Kläderna hängdes upp på tork, och insvepta i alla möjliga underbara plagg kokade vi litet mat. Gustafva
delade med sig af sitt sänghö och tillredde däraf på träbritsen en bädd åt oss fem, som snart hvilade likt packade sillar på det hårda lägret, där alla
vändningar måste ske på kommando.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
