Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 / 289 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett vatten för kanotister af ASTRID CLEVE-EULER

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag föreställer mig att Tolstoj skulle varit
mycket nöjd med den. Ingen lokalstyrelse, ingen
arbetsfördelning, utan idel koordination i frihet,
jämlikhet och broderskap. Hvarje familj har sin stuga
med tillhörande ängslapp, stundom
äfven en liten bit hafreåker eller potatisland. På
heden utanför inhägnaden ströfvar den gemensamma
fårhjorden, och på andra sidan viken beta byns
samtliga kor i endräkt och krypa under ruskväder in
i det gemensamma skjulet. Hvarje afton ro hustrurna
öfver viken i hvar
sin båt, leta reda på sina kor och mjölka dem. Och
så ha de den stora sjön, som rymmer allas nät.


VID ÅLLOLUOKTA. Förf. fot.

När barnen växa upp, löses existensproblemet helt
enkelt så, att en ny stuga, de andra lik, timras
intill de äldres. En liten bit mark inhägnas, och
så få de unga sin del i hjordarna. Så långt är allt
godt och väl, och nekas kan ju ej att dessa lappar
ha sin nödtorftiga bärgning af kreaturen, fisken i
sjön samt .– last but not least – turisttrafiken. Men
förgäfves spanar man efter något bevis på utveckling
och förkofran under de tre eller flera generationer,
dessa lappar framlefvat sitt nybyggarlif vid
Ålloluokta. Deras odlingar äro oändligt primitiva,
diken äro okända, och ehuru mycket stora kalsträckor
genom bränslehuggning och afbarkning för garfning
uppkommit rundtorn byn, har aldrig en plog funnit
vägen dit. Hästar finnas, men släppas sommartiden som
vanligt i dessa trakter på egen hand i skogen. Det
är sannerligen inte underligt att foderbrist och
nödår så ofta drabba nybyggare i lappmarken, när
man ser hur litet foder marken, såsom den nu skötes,
afkastar äfven under goda år.

På tal om nybyggarlapparnas stillastående bör dock
rättvisligen göras ett undantag för Jova och Elsa
Rimpis berömvärda åtgärder till turisternas gagn,
om också detta är en sak för sig. Sommartiden står
hela deras stuga öppen för resande, och Elsa har
småningom samlat ihop goda sängkläder och diverse
husgeråd såsom servis, ja t. o. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>