Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skara vid Gäfle centralstation, redo att bryta upp. Den
aftonen ämnade vi oss inte längre än till Storvik, som
skulle bli vårt första nattkvarter, men därifrån tänkte vi
följande morgon i god tid ånga vidare ut i världen.
Man kan tänka sig den glada, förväntansfulla
stämningen på tåget. Från värsta terminsafslutningsbrådskan
hufvudstupa midt ut i friluftsäfventyret! Det duger för
skolpojkar. Och för magistrar med.
Natten tillbragtes i de båda nattväntsalarna. Det gick
an för den gynnade fåtaliga kontingent, som fått plats i
2:dra klassens väntsal en trappa upp; men de öfriga, som
lågo i 3:dje klassens sal på nedre bottnen, »underklassen»,
fingo nog inte många ögonblicks hvila. När det vilda
kuddkrigét till sist afstannat och det såg ut, som hös en
och annan sömnen skulle ta ut sin rätt, sprutto de
domnande upp vid en hård duns — det var truppens yngste
och pratsammaste medlem, som damp i golfvet. Och sedan
var gärdet uppgifvet. —––––
Kl. 5,50 följande morgon sutto vi i alla fall samtliga på 6 juni.
tåget söderut. Det blef nu en lång, sammanhängande
järnvägsresa, som förde oss ända till Vätterns strand. Först
norra stambanan ner till Krylbo. Därifrån Norrlands stora
utförsväg,. Krylbo—Mjölby-banan; vidare genom det
härliga Bergslagen med sin omväxling af skog och berg och
sjöar — öfver den öppna Närkesslätten med det välmående
Örebro och det lifliga Hallsberg — så i branta stigningar
uppåt den gamla Tylöskog med sina storslagna, vilda vyer
— fram till Lerbäck. Där satte vi oss på den lilla,
smalspåriga bibanan, hvars näpna leksakståg, rutschande och
vaggande på ett sätt, som i hög grad roade de kritiska
gäflepojkarna, bar oss fram till järnvägsresans mål,
Asker-sund, dit vi lyckligt anlände kl. 2,15.
Det var naturligtvis en smula tröttsamt, men tacksamt
anammade vi, så där direkt utsluppna ur skoltvånget och den
gråa staden, hvarenda glimt af försommarfager natur, som
tedde sig för våra törstiga ögon genom kupéfönstren. Resan
erbjöd ju onekligen också en god repetitionskurs i
Mellansveriges geografi. Intressant var dessutom att jämföra
utvecklingens fortgång från de nyutspruckna björklöfven i
gäfletrak-ten till den härligt prunkande fruktblommen kring Askersund.
Det som däremot icke gladde oss, var himlens hotande
uppsyn. Då och då under vägen hade hotet till och med
urladdat sig i duktiga regnskurar. Den första skymten af
Vättern strax före framkomsten till Askersund kunde natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
