Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla Röknen samt det lilla skäret Skärfvesten, vid hvilket
tre landskaps gränser sammanstöta. Här ute är det
Hei-denstam undfått inspirationen till den härliga skildring af
Vätterns stämning och natur, som inleder »Heliga Birgittas
pilgrimsfärd». Här ute se vi nu den efterlängtade solen
ändtligen genomtränga de digra molnbäddarna.
Vid Odensbergs brygga på östgötasidan stego vi af och
promenerade den lilla biten fram till Medevi. Vi ville inte
försumma att taga denna vår äldsta »surbrunn» i
betraktande. Och den är verkligen värd ett besök. Hur mycken
gammaldagsstämning och hemtrefnad dröjer ej kvar under
dessa ärevördiga gamla jätteaskar i den åldriga parken
eller på denna urmodiga raka brunnsgata med sin
hvit-menade kyrksal och sina rödmålade bostadsbyggnader,
hvilkas ännu bevarade namninskrifter förmäla om hur de
en gång hägnat den karolinska tidens förnämsta aristokrati.
»Grötlunken» fingo vi inte vara med om — den hade
ännu inte börjat för året, men sedan vi här intagit tidig
supé, fingo vi i stället göra en annan »grötlunk», i det vi
nu i den vackra försommarkvällen anträdde färdens första
fotvandring, den en mil långa landsvägssträckan fram till
Västra Ny. Det kan nog ej nekas, att den efter den
föregående långa resan först på tåg, sedan på båt för en eller
annan af de ännu inte »uppgångna» fotvandrarna kändes
en smula dryg. Vacker väg var det genom täcka partier
af kuperad löfskog, där de vilda körsbärsträden och
hasselbuskarna i synnerhet ådrogo sig norrlandspojkarnas
uppmärksamhet. Här och där en liten glimt af Vättern mellan
löfven. Och när vi komma fram mot målet, utsikt öfver
ett par riktigt ståtliga, skogbeklädda bergskäglor — af hvilka
den ena heter Håleberg.
På landsvägen möter oss kyrkoherde Häger och anvisar
oss våra nattkvarter: två grupper inlogeras i hvar sin
bondgård, en tredje grupp jämte ledarna i Västra Ny prästgård,
där de på det vänligaste tas om hand af kyrkoherdens
familj.
Den natten sofvo pojkarna. —––––
7 juni. Nästa morgon, sedan vi intagit frukost — de flesta i
prästgården —, axlade vi åter våra ryggsäckar och
fortsatte marschen med Motala som mål. Gassigt var det i
förmiddagssolen, och föga skugga erbjöd vägen. Snart
hade vi emellertid lagt en dryg mil bakom oss och
nalkades staden. Vida utsikter öfver Vättern fängslade ögat, och
den så karakteristiska raden pyramidpopplar, som stack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
