Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedanför den högt upp på sluttningen odlade Hökensås
samt sin granna utsikt öfver Vättern midtöfver till
Omberg. Men framför allt har ju staden sin utomordentligt
vackra och välskötta badpark med dess täia granbersåer
och lummiga boklundar, dess mjuka gräsplaner och dess
härliga strandpartier — framför allt den berömda
»Vindarnas udde».
Nå, i god tid på morgonen genomströfvades parken och
åts frukost, och kl. 9,15 stodo vi åter redo att med
»Sved-udden» fortsätta färden norrut till Karlsborg. Vädret
gynnade oss allt fortfarande på alla sätt, och dagens tre
timmar långa ångbåtsresa blef fullt lika angenäm som
gårdagens. Guldkrokens lundar och herrgårdar passerade en
stund fortfarande revy på stranden; sedan blef naturen
kargare, när vi småningom närmade oss Karlsborg. Vi
gledo förbi det stora fästningsområdet med sina ståtliga
murar och torn, sitt myller af byggnader innanför murarna
och sina båda stora nybyggen utanför dessa invid
stranden. Så passerade vi den vackra, skogbeväxta Vanas udde
och svängde åt väster in i en bred
vik, kastade en blick på dennas norra
strand till det kalhuggna skjutfältet,
dit kanonerna från södra stranden
få spela öfver, och lade slutligen till
vid det smala Rödesund, som utgör
Vätterns förbindelseled med den lilla
Bottensjön, genom hvilken
kanalvägen fortsätter västerut.
Genom den oansenliga byn ställa
vi så våra steg till den tämligen
förfallna gästgifvargården, hvars
förnämsta märkvärdighet är den
minimala hundvalpen Lalla. Där
bespisas vi i trädgården. Och så tåga
vi att ta fästningsområdet i
betraktande, hvartill vi erhållit tillstånd.
Det var väl för de allra flesta at
oss något alldeles nytt att få komma
in i en fästning. Under ledning dels
af en vaktsoldat, dels af ett par styckjunkare och — längsta
vägen — af en gammal vänlig fältintendent fingo vi nu se
mycket, hvarom vi ingen aning haft förut. Murarna, dubbla,
väldiga, med sin breda, djupa, fast ej vattenfyllda graf
emellan, hvilken i alla riktningar kan bestrykas af eld-
»PRICKEN» MED LALLA.
T. Berglund fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
