Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flyga frön ned från granar och tallar, och små träd planteras
genom själfsådd och spira upp på den gamla sockenvägen.
Björk- och aspplantor vandra in, frodas och tätna, gräset växer
högre. Det är naturen, som läker de sår som civilisationen
slagit, naturen, som allestädes förtvifladt kämpande endast
viker tillbaka för människovåld och ej släpper en tumsbredd
mark utan strid, ny envis strid, som flammar upp hvarje vår,
då naturens krafter börja att sjuda af lifskraft och lifslust.
Gå och ställ dig en vacker, tidig höstafton, eller gärna
SMÅLÄNDSK MYR. Förf. fot.
för mig en vårkväll, om du tycker bättre om det, på en
sådan gammal igenvuxen väg och du skall få se hur vackert
där är, hur daggen glänser och glittrar i gräset, hur
blommorna dofta och lysa, och höra hur härligt talltrasten sjunger
i sin trädtopp, hur göken ropar och bofinken jublar, hur
allt i naturen andas stilla frid och fröjd, liksom sjunger
lof-sånger öfver sin seger öfver människornas arbete, här
liggande i fallna ruiner. Gå bara dit bort och se hur den
gamla träbron ser ut, hvilken förr gått öfver den lilla
plaskande bäcken. Nedfallen, upprutten och opasserbar, allt en
bild af mänskligt arbetes förgänglighet. Knäckta,
förmultnade bärbjälkar ha sjunkit ned och dragit med sig
broplankorna, försöka att dämma upp mossvattensrännilen, som
plaskande och skummande flyter fram på sin väg ned till
den lilla skogsgölen. Hvarje uppstående sten, hvarje
granittröskel bildar strida små fall, där bäcken ideligen mumlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
