Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vägen kantas af runstenar, trakten är rikTdärpå,
utvisande att man befinner sig i gammal odlad bygd. Viks
ägare voro under medeltiden genom flera generationer
lagmän för Tiundaland, landets förnämsta landskap. På långt
håll visar sig
silhuetten af slottet, smalt
och högt som ett torn,
med tinnar och
spiror, — lifligt
påminnande ett
stockholmsbarn om det vackra
röda huset på Skepps
holmen.
Ståtligt reser det sig
på en höjd i
vattenbrynet. Mälarens
vågor, som förr sköljt
dess fot, ha dragit sig
något tillbaka,
löp-grafvarna ha torkat
ut, vindbryggan är nu
förvandlad till en
stenbro upp till den högt
sittande porten, men
allt ger en
föreställning om huru
svår-intagligt slottet måste
ha varit i gamla
tider, under inbördes
krig eller vid
»ryssens» framfart.
Vik är en af de äldsta och bäst bibehållna
medeltids-byggnader, vårt land äger kvar. Karakteristiska äro i
synnerhet de tre källarvåningarna med sina sjutton rum, af
hvilka de öfversta ha gallerförsedda fönsteröppningar. Går
man ned för de gamla branta källartrapporna, kommer
man först till ett rätt stort, fyrkantigt rum med öppen flat
eldstad i ena hörnet; några vapen stå ännu kvar som minne
af att det var härifrån knektarna genom skottgluggar
bevakade och försvarade vindbryggan. Längre ned ligga
fängelsehålor, som sakna hvarje tillstymmelse till fönster
och genom hvilkas tjocka järnbeslagna dörrar hvarken ljus
eller luft synes kunna tränga. Fängelserna i nedersta
källaren ha haft galler till golf. Då vi beklagande anmärkte
VIK FRÅN LANDSIDAN. Förf. fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
