Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natten är så ovanligt ljus för oss »sörlänningar». Vi sitta
betagna, och den korta skymningen har klarnat till dag,
innan vi gå att sofva sött på rasslande halm.
Korta glimtar af sol på mulen midsommarhimmel väcka
oss sent omsider, och så gå vi ut att se byn. Den är
stor med omkring 1,200 invånare och de många små husen
ligga spridda på sluttningen. Det mesta är nytt ochsträfvar
ledsamt nog efter det moderna. Till slut hitta vi ett gammalt
porthvalf, hvars väldiga kvadratiska dörr lockar med
konstfärdigt vridna ringar och beslag. Några barn springa bakom
dörrar och knutar, då vi komma, men då de tro sig
obemärkta, sträcka de långa halsar, och med fingret i mun
smyga de fram ett par steg för att kika på oss. Eljest syns
ingen till. I själfva porthvalfvet leda några skröpliga
trappsteg upp till en öppen dörr, kanske 12 dm. i kvadrat, och
som en omisskännlig ladugårdslukt skvallrar om rummets
ändamål stiger jag på.
En gris hälsar mig högljudt välkommen, och när jag
hunnit vänja mig vid mörkret — inte en fönsterglugg finnes
— ser jag både honom och hans kamrater, en röd kullig
ko med en liten snöhvit kalf. I andra hörnet en smeksam
get, som ängsligt vaktar sin klagande killing. En rad tomma
bås upplyser om, att de öfriga korna släppts till fäboden.
Vid en titt in på gården upptäcka vi öfver stalldörren
ett kors af tjära, och i knultimret äro åtskilliga nålar och
knifblad instuckna. Gammalt skrock till skydd mot olyckor.
Efter en rundtur kring byn, med hvila i en doftande hage,
är det tid att ge sig i väg till Rättvik för att med båt nå
Leksand och där fira midsommarnatt.
Det myllrar af folk på den långa brygga, som går omkring
700 meter ut i sjön till Rättviks ångbåtshamn. Alla vilja
med båten till Leksand, och endast få blifva de utvalda,
ty båten rymmer blott 120 personer. Det är klart för alla,
att mer än hälften måste bli kvar, och hvar och en tänker:
»Måtte det inte bli jag!» Utrustad med matsäck måste man
vara, ty sedan fjorton dagar är hvartenda kyffe upptingadt
i Leksand, och mat finns ej åt alla, ens för de högsta
priser. Nu, på förmiddagen hade ytterligare 500 personer
ankommit, hvilka nog bokstafligen måste »låna hus i en
buske». Den som var förtänksam kunde ju beställa i förväg,
men därtill behöfdes god råd, ty på ett ställe hörde jag
uppgifvas 10 kr. pr natt. Billigare fanns ju också, men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
