Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl IX drogo stora hopar af finnar upp att befolka de
väldiga ödemarkerna i Västmanland, Värmland och Dalarna,
där de byggde sig porten samt lefde af svedjande, jakt och
fiske. Om hur detta svedjande uppkom och tillgick berättar
finnarnas vackra nationalepos Kalevala på följande sätt:
Då gick gamle Väinämöinen
eftersinnande vid stranden,
några sädeskorn han därvid
fann uppå den fina sanden.
Han tog kornen upp att varsamt
dem i mårdskinnsväskan gömma,
och då han till hemmet kommit
ut på marken sen dem tömma.
Från ett träd en liten fågel
kvittrar då: »Ej växer säden,
om man först ej röjer marken,
hugger ner och bränner träden.»
Gamle, trygge Väinämöinen
då en yxa låter smida,
och en sved han sedan hugger
i den stora skogens sida.
Alla våra träd han fäller,
och en björk han blott ses skona,
för att himlens fåglar finge
bygga bo uti dess krona.
Örnen sväfvade bland molnen
och han kom nu dit och sporde:
»Hvarför är väl björken lämnad?
Hvartill kan den vara ämnad ?>
Gamle, trygge Väinämöinen
svarar då: »Åt himlens fåglar
den till hviloplats är ämnad;
därför har den blifvit lämnad.»
Då slog örnen eld åt honom,
och han tände sedan sveden.
Nordan hven och elden brände
snart till aska alla träden.
Sedan tog han gyllne kornen,
dem han i sin väska hade,
och i askan där och mullen
sådde han dem ut och sade:
»Nu jag sår det gyllne kornet
mellan svedens svarta bränder,
sår i kraft af Skaparns godhet,
sår som med hans egna händer.»
Liksom Väinämöinen gjorde, så gjorde äfven finnfolket
härstädes vid sitt svedjande och på detta sätt fingo de sina
små portioner af säd, som de medförde från hemlandet,
att föröka sig. Bröd bakadt däraf, samt jakt- och
fiskefångster1 utgjorde sedan deras föda.
Bostäderna (porten) voro, som redan nämnts, af det
enklaste slaget. Vanligtvis bestodo de blott af ett enda
rum, där nära ’/4 af utrymmet upptogs af en väldig
gråstensugn, hvilken saknade skorsten, hvarför röken fick söka
sig väg genom ett hål i taket (lokejnen), understundom
för-sedt med en trähuf. Härigenom betäcktes väggar och tak
af ett tjockt lager af sot, hvilket trängde in i träet, som
därför fick utseende af det svartaste ebenholts. Fönster
funnos ej i de allra äldsta pörtena, utan insläpptes
dagsljuset genom gluggar i väggarna, försedda med skjutluckor.
Om kvällarna upplystes stugan af, förutom elden i spiseln,
pörtstickor, hvilka instuckos i särskilda hållare, placerade
i väggarna, och fordrade ständig tillsyn.
1 Den fisk som mest fångades var laxöring, af hvilken det än i dag
vimlar i bäckar och strömmar i finnskogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
