- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1913 /
236

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Blidösund efter strandhugg med fruktlösa
telegraferingsför-sök i Köpmanholmen. Kojade mellan ett par träd på Yxlan.

Midsommaraftonen hade vi hunnit till Kalholmen, som
bjöd på en utmärkt liten hamn för vår båt och dessutom
på en härligt vacker afton. I vår ensamhet slogo vi oss
ned på en klipphäll med den vidaste utsikt mellan
holmarna, en och annan
seglare eller
motorbåt skymtade förbi,
och långt borta
anade man handklaver
och dans. Vår
musik utfördes af
trastar och allehanda
skogens flygfän,
myggorna icke till
för-glömmandes.

Midsommardagen
fortsattes resan så
sakteliga. På kvällen
friskade det i, och
Da-larö uppnåddes vid 1-tiden på natten. Trötta och hungriga
stego vi förväntansfulla in i hotellets vestibul och började
utveckla en alltmer stegrad energi för att komma till tals
med personalen. Men förgäfves! Vi lyckades skrämma
upp en gäst, som, yrvaken och förargad, bad oss för all del
hålla till godo med sällskapsrummen, men det var också
allt. Trots Hermans intensiva och ljudliga letande i
garderober, badrum och sopskrubbar nödgades vi efter en timme
uppgifva hoppet och skudda dalaröstoftet af våra fötter.

En timmes segling förde oss vid 2-tiden på morgonen
till Foglarö. Där sträckte vi kojerna på vanligt sätt mellan
ett par träd och försökte icke utan framgång intala oss,
att vi vräkte oss i Dalarö hotells järnsängar.

Men efter ett par timmar börja kojerna på ett betänkligt
sätt komma i rörelse, sömndrucken urskiljer jag ett
belåtet fnysande utanför segelduken, och rätt som det är hör
jag Herman från sin koj under min i allt annat än blida
ordalag inlåta sig på en dispyt med ett par oxar, som
just beredde sig att frukostera på vår anspråkslösa bostad.
Det värda paret gaf sig ej, förrän det fått oss i väg, och
följaktligen lämnade vi med särdeles oblandade känslor
Dalarö-trakten.

Nästa natt tältade vi på Aspholmen, och på middagen

INRE HAMNEN I ÖREGRUND. J. Frödin fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:58:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1913/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free