Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅDALSNATUREN
NÅGRA IAKTTAGELSER OCH STÄMNINGAR
af ERIK MODIN
et är något varmt och förtroligt öfver
ådals-naturen, något som gör, att man så lätt finner
sig hemma och finner trefnad i den. Det är ej
slättlandets obegränsning, h vilken verkar
förflackande och utpinande på sinnet, det är icke
heller de djupa fjälldalarnas instängdhet, som
föder af sig dysterhet, trånad och aggande frihetslängtan.
Sidobergen, mörka, barrskogsklädda, afstänga synkretsen
lagom långt bort för att inge trygghet och ro utan att
nedtrycka. Och de många sänkorna mellan dem, liksom ock
de i alla riktningar gående nipdalarna längre ner mot den
stora dalgångens botten, förläna åt landskapet en behaglig
växling. Till denna bidraga också de skogsbestånd, ofta
löfskog, som ännu nästan öfverallt skilja byarna med deras
större eller mindre odlade fält från hvarandra.
Det hela verkar något af idyll, trots sin storslagenhet, i
all synnerhet om våren och försommaren, då löfskogen
står lummig i bergsvidderna och nipornas sluttningar.
Hänförande är framför allt häggens blomningstid. Denna
kommer vid midten af juni eller fram mot midsommar,
allteftersom våren går sakta eller fort.
Från älfstränderna upp efter de djupa nipdälderna, på
nipkrönen och långt in mot bergen, ser man då
hägglun-darnas rika blomfång lysa som stora hvita buketter mot
den gröna fonden, och luften är mättad af blomstrets kärfva,
men behagliga doft. Då sväller också älfven som högst
och sköljer mångenstädes de blommande häggarnas fötter.
16 Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1913.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
