Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanligt. Med kraftiga konturer skilja de sig från det hvita
snötäcket där nere, hvilket med tusende flikar, de af
odlingen öppnade platserna, tränger in i den från bergsidorna
nedböljande barrskogen. Faller snön ymnig och fuktig och
vädret är stilla — såsom oftast vid vinterns början och slut —
skrudas äfven skogen i bländande hvitt. Lik en
hermelinsmantel ligger snön kastad öfver den djupgröna
underdräkten i otaliga veck och festoner. Blir en natt efter en sådan
mild dag frosten skarp, frysa de uppstigande vattenångorna
till glittrande ispärlor och rim på löfträdens fina grenverk.
Vare sig sol lyser eller fullmånen gjuter sin glans däröfver,
blir då där något obeskrifligt trolskt, en stämning också
den, ur hvilken man just tänker sig född nordanlandens
starka, egenartade sägenmystik.
:•:
Stiger man upp ur dalen och till exempel en klar
sommardag blickar ut öfver den och de omgifvande vidderna från
någon af de höga bergstoppar, som lämna fri utsikt, verkar
ådalslandskapet odeladt mäktigt och stort.
Berg blånar bortom berg, ås bortom ås, synkretsen rundt.
Likt större och mindre vågor stiga och falla de blå
ryggarna, med mjuka linjer förtonande i fjärran. En och
annan skogssjö blänker ur den mörka grunden, och nere i
dalens botten går den stolta älfven fram som ett bredt
silf-verband mellan gulgrå nipor eller grönskande bygd. Så
skådadt är ådalslandet ännu ett skogens land, med en stark
naturpoesi öfver sig, en fägnad och hälsa för själ och sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
