Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skönheten hos Torneträsk och den fjällkrans, som omger
sjön. Det är en oafbruten ring af ljusare och mörkare
blå fjäll med snöflak och snöränder. På sjöns norra sida
har fjällinjen lugnare och enklare former, och de äro gröna
af mossa och lafvar ända upp till de väldiga snöfälten.
Det är bra olikt Jämtlands fjäll, hvilka äro gråa öfver
trädgränsen. På sjöns södra sida, Abiskosidan, äro fjällen
mycket våldsammare till sina former, upp och ned, upp
och ned går konturlinjen. Där syns bland annat den vackra
halfcirkelformiga nedskärning i fjället, som kallas
Lappporten. När vi foro hem på aftonen, voro både vatten och
fjäll och himmel lika overkliga, blekt blåvioletta, det var
som om allt när som helst skulle kunna skingras som en
dimma.
Dagen därpå, den ll:te, var om möjligt ännu vackrare
än förut. Allt var så stilla, fjällen sågo ut som om de
stode på evighetens strand, blott Abiskojokk susade och
forsade. I Abisko träffade vi för första gången på vår resa
lappar. De sprungo omkring hit och dit; hvart man gick
döko de upp med sina knifvar, fodral, spännen etc, allt af
renhorn och ganska vackert men också oskäligt dyrt. De
voro inte sympatiska, dessa Abiskolappar, hvarken i sitt
yttre eller i sitt sätt. Rynkiga gamla ansikten med ett
inbitet listigt uttryck, leende, rörliga drag och lismande röster.
Man känner, att bakom dessa låga pannor finns en
tankevärld, helt annan än vår. De tränga sig på en med sina
varor, bjuda och prata, pladdra under tiden långa rader
med hvarandra på lapska under listiga skratt. Man hade
den känslan, att de betraktade oss svenskar som dumma
offer, lätta men väl värda att lura. Jag är glad, att vi
senare fingo i högfjällen göra bekantskap med lappar af
ett vida stoltare och värdigare kynne.
På aftonen gingo vi till Björkliden, stationen väster om
Abiskojokk. Vägen går i krökar längs sjön, understundom
högt öfver stranden. Hvilken underbar väg! Nuoljafjället
som en grön vägg på ena sidan, Torneträsk med sina
härliga fjäll och sitt skimrande vatten i aftonbelysning under
oss. Och växtligheten, gräs och blommor, vällande öfver
alla bräddar! Björkarna, som i Abisko äro ganska frodiga,
fast knotiga och korta, sträcka på sig, bli allt rakare och
högre. Det är bra svårt att komma ihåg, att man går i
en nationalpark, där man inte får röra minsta lilla blomma.
Men vi togo skadan igen, när vi kommo öfver
nationalparkens gräns. Då plockade vi händerna fulla af den här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
