Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och grön färg. Orsaken till denna egendomliga
grumlighet är, att dessa sjöar få tillopp från jöklar, och dessa
jökelälfvar äro uppfyllda af slam. Vi seglade fortfarande
åt nordväst med god vind. Solen gick ned, men det var
bara, som om en skugga farit öfver dagens anlete. Längs
nordsidan af alla sjöarna reste sig branta bergmurar,
liknande Karnilapakte, under det södersidans Strandberg voro
mer osammanhängande och af omväxlande form. -Men
bakom dessa förberg reste sig fjäll, så väldiga, att vi
häpnade. Bak fjällmuren i norr lyste Kallaktjåkkos kolossala
midteljökel, omgifven af klumpiga toppar och kammar af
mer än 1,800 meters höjd. Jökeltungor och snöfläckar af
de mest fantastiska former klädde dess yttersidor. Ett af
snöflaken liknade en jätteprofil, som räckte lång näsa. Så
vände jag blicken mot södra stranden. Men då fick jag
se det mest formfulländade fjäll, jag någonsin skådat. Det
var Akka, lapparnas gamla heliga berg. Det hade skjutit
undan förbergen och stigit fram till stranden, så att
ingenting skymde dess skönhet. Alldeles fristående, på förnämt
afstånd från andra fjäll höjde det sin väldiga massa från
en oval bas med jämna, branta sluttningar uppstigande till
en krans af regelbundna, sirliga toppar. Innanför dessa
bredde sig en väldig jökel, som flödade ut mellan topparna,
och ur midten af
denna reste sig två
djärfva spetsar,
hufvudet högre än
alla andra, konung
och drottning,
om-gifna af sin
hof-stat. Akka, Akka,
hur vi älskade och
beundrade dig! Du
var målet för vår
dygnslånga rodd,
vid dina fötter
sof-vo vi på stranden,
aldrig glömma vi
din skönhet.
Medan vi ännu sutto fängslade af Akkas väldighet, reste
sig långsamt ett aflägset, blekblått fjällmassiv bakom
förbergen öster därom. Det var Sarjektjåkko på många mils
afstånd. Detta var inte så fulländadt vackert som Akka,
en lång rad af toppar, delvis uppstickande ur ett samman-
BÅTDRAGNJNG ÖFVER LILLA S.TÖFALLSMORKAN.
L. Wästfelt fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
