Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
före rodden. Ty då hade han nog kvarlämnat mig vid
Tarrekaises fot, ett rof för Tarradalens björnar.
Efter en och en half mils vandring genom den allra
härligaste skog och öfver parkliknande strandängar kommo
vi på söndagsafton fram till Kvikkjokks prästgård. Där
fingo vi bo och blefvo på det allra vänligaste omhuldade
af pastor Länder
och hans fru.
Mina båda
kamrater lämnade
redan på tisdag
morgon Kvikkjokk,
men jag stannade
kvar ända till
lördag morgon.
Kvikkjokk är kändt som
Lapplands
paradis, och det
namnet gör det
sannerligen skäl för.
Jag har sällan sett
en landskapsbild, som varit så till alla delar väl afvägd, ett
så harmoniskt sammansmältande af det storartade och det
leende. Aldrig så vildt, att det blir tragiskt, aldrig så täckt,
att det blir idylliskt. Det ord, som bäst målar Kvikkjokk,
är romantisk. Tarrajokk kommer västerifrån, från
Tarra-dalen, lugn och kristallisk. Kamajokk kommer störtande
norrifrån, från Pårtefjällen, en blekgrön jökelälf, brusande
och vild. Vid prästgården kastar den sig med ett väldigt,
forsande fall i Tarrajokks famn. Kamajokk är en ung
hedning. Ibland vid islossningen, när den går med högvatten,
slungar den isflak upp på land ända mot prästgårdens staket.
Tillsammans hafva de båda älfvarna danat det underbara
Kvikkjokksdeltat, härliga låga öar, skilda af ett nät af
slingrande kanaler. Lummiga björkar spegla sig i det stilla
vattnet, och vide, gräs och blommor vaja mellan deras hvita
stammar. Österut, nedanför deltat, synes en flik af Saggat,
den öfversta af Lilla Luleälfs sjöar. Åt väster går blicken
uppåt Tarradalen, som i fjärran tyckes stängd af den blekt
blånande Staika. Men skulle jag beskrifva de underbara
fjällbågar, som bilda Kvikkjokksdeltats infattning, toge det
aldrig slut. Ett af fjällen tycktes mig stå där som en syntes
af hela landskapets skönhet. Det var Kaskaivo. I Njuonjes
var det en svart, skroflig vägg. Här framträder den ur
UTSIKT från kvikkjokk. T. Thelander fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
