Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIHOLM
EN STORMANSGÅRD
af JULIA SVEDELIUS
et är med oss människor som det är med den
mogna skogen. Vi flyttas likt den ofta bort
från den plats, där vi vuxit upp. Somliga flottas
långt på brusande älfvar. Vi bindas samman
med virke, som vuxit i andra trakter. På lugna
vatten, genom hvirflande forsar går människornas väg till det
omätliga hafvet, hvars vida famn slutligen öppnas för alla.
I inbillningen kan du väl tänka dig, hur det ser ut där en
skog huggits ner? Som en grafvård af trä höjer sig ännu ofvan
jordytan ett enkelt monument, ett minnesmärke öfver hvar
stam, som en gång växt upp där. Men djupt i jordens
mylla lefver ännu roten med sina tusen förgreningar ett
osynligt lif.
Så är det med människorna också. Det är svårt, ja,
för många omöjligt att afskära och döda de rottrådar, som
bundit oss vid vår fädernemark. Och trakten däromkring
blir oss kär lifvet igenom.
När jag nu går att i korta drag berätta Fiholms historia,
sker det med vemod och glädje, ty det är som stod jag
ännu vid mitt barndomshems gränser och såg öfver Sör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
