Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIIIOLM. 41
Sonen Gustaf ärfde Fiholm. Han var i unga år en båld
krigare, som i Ryssland, Spanien och Nederländerna
samlade blad till sin krigiska lagerkrans. Men redan tidigt drog
han sig ifrån krigspolitikens tummelplats och ägnade sig
åt fredliga värf. Han var gift med Barbro Bjelke, faster
till drottning Gunilla, och hade med henne sex dötlrar och
tre söner, hvaraf den äldste, Axel, ärfde Fiholm.
Och nu ha vi hunnit till det kapitel i dess historia, där
en af dem, som spelat en så viktig roll under Sveriges
storhetstid, stadfäst sitt minne på ett orubbligt sätt.
Det har sagts om Axel Oxenstierna, att han kunde som
ingen annan förena beräkningarna i den mest fina statskonst
med redligheten och den sanna ärans plikter. Och han har
bevisat, att det ädla och ärliga ger staten en öfverlägsenhet,
som betyder mer än tillfälliga fördelar af en lyckad list.
Det har också sagts om hans insats i vårt lands historia
vid sidan af hjältekonungens: »Gustaf Adolfs namn skulle
strålat öfver världen som ett blixtrande, men snart försvunnet
ljussken, om ej Oxenstierna gifvit bestånd och verklighet
åt de lysande idéernas gestalter.»
Det centrala af hans personlighet syns mig framkomma
genom dessa uttalanden. Hans af gudstro stärkta
öfver-tygelse om det rättas ovillkorliga seger — såvida striden
sker med den omutliga sanningens, ärlighetens och
ihärdighetens blanka vapen.
Man ville önska, att en sådan människa kunde uppstå
annat än som minnesbild. Man idealiserar gärna både det
försvunna och det tillkommande. Men ett är visst, att nuet
skulle ha godt af att umgås med sådana män som Axel
Oxenstierna, som aldrig blef veklig, hvad än lifvet bjöd.
Vid 25 års ålder gifte han sig med Anna Bååt från Tidö.
Hon var god och ville alla väl, men i intelligens var hon
maken ej jämbördig. I början af deras äktenskap brukade
hon medfölja på hans utländska resor, men när barnskaran
växte, blef hon hemma och hade som sin käraste omsorg
att tillreda sändningar af matvaror till mannen, som då
vistades i Preussen. Från Fiholm skickades bl. a. stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
